Min åldriga mor har haft hemtjänst i flera år, ibland mer och ibland mindre utifrån hur hon mått, i nuläget har hon hjälp/tillsyn fyra gånger per dygn. Denna sommar har varit mycket tung för henne eftersom det varit extremt stor omsättning av personal. Nya människor varje vecka, ibland varje dag.
Mestadels unga utländska män, trevliga och fina men kan tyvärr oftast dålig svenska, vilket blir ett stort bekymmer då mamma dessutom hör väldigt illa. Hon har fått lära flera av dem att ex diska och bädda sängen, för att inte tala om duschningen, omläggning av sår och att linda ben (där en felveckad linda kan ge henne trycksår). Borde inte det svenska språket, visshet om basala hushållssysslor och en gnutta kunskap kring omvårdnad vara ett krav om man ska jobba med kategorin äldre människor?
Denna ruljans med folk har gjort att mamma avsagt sig hjälp på eftermiddagen, hon orkar helt enkelt inte med springet av okända personer fem gånger per dygn i sitt hem. Tryggheten har varit den lilla styrkan av ordinarie personal som tålmodigt funnits kvar. Kommunens enhetschefer har nu, utan förvarning, beslutat att riva upp "gränserna” i stan och mamma förlorar därmed sin kontaktperson, sin samordnare, sin hemtjänstchef, och sin ordinarie personal som hon fäst sig så mycket vid.
Beslutet innebär att precis alla blir nya för henne från den 9/11. Hon är så klart mycket ledsen över detta, tårarna har runnit i flera dagar. Noll trygghet, noll kontinuitet.
När hennes kontaktperson ringde mig härom dagen för att berätta detta så sa hen att de i personalstyrkan var lika oinsatta, oförberedda och ledsna över beslutet. Och att utesluta personalen i stora förändringar är ju som bekant ett säkert sätt att tappa ännu fler anställda.
Vad är det som gör att inte cheferna inom kommunen kan ställa två frågor till varenda en som slutar sin anställning hos dem (förutom att förankra förändringar i personalgruppen):
1: Vad är det som gör att Du slutar hos oss?
2: Vad skulle krävas av oss som arbetsgivare för att Du ska stanna kvar?
Där finns svaren och lösningarna. Skellefteå kommun vill ha 80 000 invånare men klarar inte ens av att ta hand om dem som redan bor här, varken de anställda inom hemtjänsten eller åldringarna. Det här är inget annat än resultatet av långvarig och medveten dålig behandling av personalen. Och bland annat min mamma får lida för det. Snacka om att lyckas med att misslyckas.