Detta kan man konstatera när man läser partiledaren Ulf Kristerssons debattinlägg i Norran den 14 december 2020. Moderaterna vill sälja ut en femtedel av statliga Sveaskogs innehav, detta i egendomar som är mindre än 50 hektar. 

Helt orealistiskt enligt min mening, vilken byråkrati, bara lantmäteriförrättningarna skulle kosta enorma summor. Skulle bli svårt att fördela det rättvist, en person har turen att få förvärva i huvudsak produktiv mark, en annan kanske bara myrmark och impediment. Något rationellt brukande skulle det nog inte bli.

Drar mig till minnes ett betydligt mera realistiskt förslag som Bondeförbundet förde fram på 1950-talet. Man ville ge bönder i inlandet kompletteringsskog från dåvarande Domänverkets marker och på så sätt försöka hejda avfolkningen. Det skulle ske i samarbete med lantbruksnämnderna och skulle innebära att, där det gick, göra markbyten med skogsbolagen.

Men också att direkt låta bönder köpa mark från staten, om marken fanns i närområdet. Socialdemokraterna var förstås inte speciellt intresserade, man ville hellre föra över arbetskraft till industrin. Personligen tycker jag att det är dags att sätta slutpunkten för försäljningen av statlig skogsmark. Ett synnerligen dumt beslut som fattades i början på 1990-talet under den allra värsta nyliberala yran.

Ulf Kristerssons ståndpunkter i den här frågan är inte speciellt förvånande, han var i ungdomen en glödande nyliberal, tyvärr säger det väl också en hel del av vad vi har att vänta oss av en eventuell moderatledd regering.

Jörgen Brännström, Västra Vallen