Under de senaste tio åren har minskningen av vårdplatser varit tydligt, trycket på att få hem patienter som inte behöver akut medicinsk vård ökat. Var gränsen går för den medicinska vården har ruckats. 

Meningsfullheten jag själv kände när jag började arbeta för tio år sedan är inte densamma. Då kände jag att jag verkligen gjorde skillnad och nu, inte riktigt så faktiskt. Människor som är för sjuka för att vara hemma men för friska för att läggas in. Vi får möta frustration och trötthet både hos patienter och anhöriga, en frustration vi delar men inte kan eller vill visa. Med rätt förutsättningar har vi världens bästa jobb.

Personer som jobbar inom vård och omsorg har länge gjort allt och lite till. Samhällsbärande och viktiga. Trots det har de en dålig löneutveckling, allt sämre arbetsmiljö och nu även, vad jag tror gäller många, en minskande känsla av att det vi gör känns meningsfullt.

I en fungerande vård är det det bästa jobbet du kan ha men just nu fungerar det inte. Det räcker inte med löneökningar på enstaka procent när lönerna från början varit låga, det krävs stora satsningar. Den kunskap och erfarenhet som finns måste vårdas. 

Så regeringen – dags för generösa statsbidrag för att satsa på personal. 

Regionen – jobba på organisationen, ge chefer nära verksamheterna möjlighet att faktiskt göra skillnad. Se över vad som gör att visa kliniker faktiskt klarat sig bättre än andra. 

Politiker – höj skatterna, det behövs mer pengar, mycket mer pengar. 

Till varje individ - ha ett hemmaapotek så att du klarar dig hemma vid lindrigare åkommor, lyft vården som en viktig politisk fråga och till sist så kanske det är du som ska bli vår nya kollega?