Vi lever i en tid när medvetenhet och personligt ansvar kan komma att utgöra en avgörande faktor, beträffande hur väl vi människor lyckas med att hålla coronaviruset i schack. En bra början är att som medmänniska tänka till innan man tar förhastade beslut. I första hand så handlar alla dessa restriktioner och uppmaningar ifrån myndigheter om att skydda de svagaste människorna i samhället. De äldre med nedsatt immunförsvar och de som tillhör olika riskgrupper.

Därför blir jag förundrad när man emellanåt möts av äldre människor, utomhus och i olika offentliga miljöer, som framstår som helt obekymrade över detta virus framfart. Som om man omedvetet går omkring med tankesättet; ”det här kommer inte att drabba mig” eller ”någon annan får ta ansvar”. Vi har alla ett personligt ansvar att förhålla oss efter de riktlinjer och uppmaningar som Folkhälsomyndigheten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt Socialstyrelsen utarbetat.

För om än de flesta av oss löper liten risk för att drabbas och få allvarligare symtom, så innebär det inte att man går helt säker ifrån att eventuellt smitta andra människor – kanske till och med utan att man ens är medveten om det. Vilket gör det hela så oerhört svårt. Vad kan vi då göra?

· Tvätta händerna noga och regelbundet.

· Undvik att röra ansikten i mesta möjliga mån.

· Håll avstånd när ni vistas i offentliga sammanhang.

Detta är det minsta som förväntas av oss alla, för att försöka trycka tillbaka virusets framfart.

Christoffer Lindvall, Skelleftehamn