Skolan och bussar borde ju vara ett riskområde där smittspridningen är hög. Råden är tydliga – två meters avstånd och inte stora grupper inomhus.
I en buss borde detta betyda två meter mellan varje passagerare, sedan är bussen full. Enkel matematik. I Skolan likaså, två meter mellan varje elev sedan kommer det inte in fler i klassrummet, matsalen eller kön. Skolan har i alla år dragits med små lokaler och stora klasser. Där det har varit rymliga lokaler och små klasser har man lagt ner skolan. Detta har skett sedan 1960-talet. Hur kan man nu säga att ytorna finns och skolan har anpassat sig till en bra nivå?
Alla vet väl att elever mår bäst av att gå i skola och att det finns vissa som far illa av att vara hemma av olika skäl, det behöver ingen skriva om mer. Men hur mår alla som dör av corona, blir sjuka, mister jobbet eller sliter på jobbet på grund av personal- eller materialbrist? Då har vi inte nämnt dem som jobbar på sjukhusen och hälsocentralerna. Hur mår eleverna som måste uppleva allt detta?
Allt handlar om att inte sprida smittan vidare. Man behöver inte vara högutbildad för att förstå vad som behöver göras; två meters avstånd, inga folksamlingar, tvätta händerna och stanna hemma vid symtom. Om alla skulle följa detta så skulle pandemin dö ut. Men varför ska det vara så svårt att följa dessa restrektioner på skolan, i köer och på bussar?
Bevisligen har människor svårt att följa rekommendationer när covid-19 sprids som den gör. Det måste till tydliga regler/lagar och man behöver stänga ner platser och verksamheter där smittrisken är stor.
Pappa