En insändare frågade i lördagens tidning (Norran den 8/7) varför inget händer med kommunalhuset i Byske. Jag arbetade under mina fem sista år före min pensionering i huset som bas för Byske-Ersmarks företagshälsovård, som hyrde entréplanet. 

Huset har på grund av takkonstruktionen invändiga stuprör. Ett eller två av dessa hade börjat läcka med påföljd att ytterväggen vattenskadats. Skadorna påverkade inomhusklimatet. 

Yrkesinspektionen besökte oss några månader före min pensionering. Några av personalen medicinerade regelbundet för besvären. YI krävde i en skrivelse till fastighetsägaren åtgärder av inomhusmiljön. 

Jag blev sedan kontaktad av fastighetskontoret och vi diskuterade problemet. Huset var oekonomiskt för kommunen och vi var de enda hyresgästerna då. Att åtgärda huset skulle bli mycket dyrt och eftersom kommunen inte hade någon verksamhet i huset så ville man helst avyttra det. Huset var dessutom inte handikappanpassat. 

Efter min pensionering flyttade företagshälsovården till Kåge. Kommunen tog sedan igen den personal som de hade inskrivna och arbetade i Byske med omnejd, och överförde den till kommunhälsan. 

Vad som hänt med kommunalhuset efteråt vet jag inte, men att göra det till bostadslägenheter, är mer eller mindre utsiktslöst, med tanke på planlösningen och de invändiga stuprören. Sjuka hus blir alltid svåra att åtgärda så man får rätt funktion. Att museet skulle klassa huset och K-märka det verkar högst osannolikt, det borde väl byggnadsnämnden i så fall göra. Det är trots allt en av kommunens vackraste tomter.