Jag undrar hur många som inser att så kallad åldersdiskriminering förnedrar seniorer och förhindrar dem att leva ett värdigt liv genom att i olika sammanhang kallas pensionärer, brukare, individer, nyttjare, patienter. Bland unga talas om åldringar, panchos och numera jobbonärer. Avhumaniseringen är påtaglig och drabbar dem som upparbetat det svenska samhället av idag.
Semantiken blir uppenbart ännu lite kantigare när man respektfullt söker sin identitet genom att helt enkelt få bli kallad senior eller kund och inte vara en så kallad ålderism (ISM) hos myndigheter eller servicegivare.
Mycket talar för att det också finns stora brister i den så kallade äldreomsorgen och sjukvården vilket tydligt påvisats under den gångna pandemin där många seniorer tvingats till isolering och ensamhet utan möjligheter att leva ett värdigt liv.
Vi seniorer är också medvetna om att hemtjänsten, som ges i form av service, ofta genomförs med en brokig blandning av personal, som ibland inte ens är tillräckligt kunnig i svenska språket och som dessutom inte sällan serverar kalla och intetsägande matlådor som inte ens hunden vill äta.
En axiom borde ju vara, att man som kund eller senior och/eller anhörig, alltid känner trygghet i det stöd och den omsorg som erbjuds och är så viktig för alla behövande.
Kanske dags för en ordlista, ungdomar och politiker i avhumaniseringens tecken, eller ett besök hos Diskrimineringsombudsmannen.
Pensionär = senior.
Gamling = senior.
Åldring = senior.
Jobbonär = senior.
Ålderdomshem = seniorboende.
Äldreboende = seniorboende.
Ålderdomen = seniordomen.
Ålderism = seniorism.
Brukare = kund.
Nyttjare = kund.
Äldreomsorg = seniorservice.
Silent Table