Bottenviken och Norrland ska vara kärnkraftsfritt

Det största kärnkraftshotet kommer numera inte från Finland utan från den svenska sidan.

Insändare 7 september 2022 08:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nätverket ”Kärnkraftsfritt Bottenviken” som hade kämpat mot den finska- och ryska kärnkrafts byggplanen på finska sidan av Bottenviken kunde ha en segrande avslutningsfest i augusti tack vare finländarnas kloka och realistiska beslut att totalt återkalla hela byggplanen för ett kärnkraftverk i Pyhäjoki. Det kan vara den enda glada konsekvensen av det ryska kriget mot Ukraina.

Men faran är tyvärr inte över när det gäller kärnkraftsfrihet i vårt Bottenviken och Norrland. Hotet finns numera på den här svenska sidan, till och med i flera av våra kommuner. Politiker som entusiastiskt propagerar för att bygga nya kärnreaktorer runt om Sverige, i våra kommuner och i de nyetablerande gröna och tunga industriområdena saknar helt förmågan att se risker eller ansvarstagandet för att inte belasta våra kommande generationer.

SMR (Small Module Reactor) är betydligt mindre än de befintliga reaktorerna för att den skulle enkelt installeras på platsen, men energigivandeprincipen är samma; fissionsreaktionen av uran-bränsle. Om det en gång installeras en sådan reaktor i vår kvarter producerar den ständigt Jod-131, Cecium-134/137, Strontium-90 och Plutonium-239 med mycket mera kort- och långvariga radioaktiva produkter i det lilla kärlet. Förstås påstår de stolta SMR-utvecklarna; ”En SMR har ett helt automatiserade säkerhetssystemet som inte behöver människor i driften även i onormal/olyckshändelse, och den är till och med flygplanskrasch- och missilattacksäker...”

Men scenen som vi förnuftiga Skelleftebor och västerbottningar föreställer oss med den gulliga kärnreaktorn är; den fortsätter funka och producera el och sprider vackra fyrverkerier medan alla andra byggnader och anläggningar har sönderbombats eller förstörts av en naturkatastrof och ingen människa har överlevt... En värld som Torgny Lindgren för länge sedan hade skildrat med Julius ”Evighetsmaskin”. Det är en mera surrealistisk (än realistisk) lösning mot ökande elkonsumtion, tycker jag.

Nu är det snart val, ett tillfälle då vi kan ta bort eller åtminstone minska risken av att vi kommer att leva med rädsla om kärnkraftsolycka och skuldkänsla om att vi efterlämnar ett enormt farligt avfall i evighet här och där runt om landet. (Glöm inte att det nyss beslutade slutförvaret av kärnavfallet gäller enbart avfall från de befintliga kärnkraftverken och att man måste börja tänka på annan plan för SMR eller andra nya reaktorer.)

Seiko Matsuda, Boliden


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa