Hur kan man tro på en gud i dagens sekulariserade Sverige? I dagens så upplysta och välutbildade samhälle så tycks vi veta, eller i alla fall tro oss veta, hur allting hör ihop. Man hävdar exempelvis att allting startade med big bang någon gång i tidernas begynnelse.
När var tidernas begynnelse då? Vad och vem var det som fick big bang att starta? Tänk tanken att innan någonting alls fanns, inte luft, materia, färg, ljus eller mörker – absolut ingenting, det absoluta tomrummet alltså. Det går inte för vår mänskliga hjärna att förstå, vi måste ha en början och ett slut på allt i vår tillvaro.
Ordet ingenting och dess innebörd är egentligen totalt obegripligt för oss. Likadant är det med ordet evighet, hur länge är det? Om vi inte har någon början och ett slut så kan vi inte begripa hur allting hänger ihop. Vår mänskliga hjärna har inte den kapaciteten. Från början, när det nu var, fanns absolut ingenting och nu finns allting. Obegripligt!
På något ofattbart sätt måste det vara en för oss oöverträffad intelligens, utöver vår fattningsförmåga, som satt igång allt som finns. En storhet som vi inte kan fatta, som vet och kan – ja, en gud helt enkelt. Och denne Gud han måste vara totalt allsmäktig som vet och kan allt.
Vi människor är i sammanhanget bara en liten del i allt detta. Men att tänka på hur denne allsmäktige Gud, ger oss möjlighet att lita på och tro på, ger en totalt oöverträffad glädje och trygghet för oss i våra liv. Ett hopp om en annan bättre tillvaro efter detta förgängliga liv.
Tänk ändå att det kan finnas en tillvaro helt utan oro och bekymmer, det är nästan för bra för att var sant. Men nog är det gott att få ha denna tro i hjärteroten.
Ove Vikdahl, Skellefteå