I flera medier har detta ibland tolkats som enbart mobilanvändning, men det handlar faktiskt om all skärmtid – tv, dator, mobil, surfplatta och mer. För barn under två år rekommenderas ingen skärmtid alls, och för ungdomar mellan 13 och 18 år är rekommendationen endast två till tre timmar per dag.
Vad är det som håller på att hända?
Om liknande rekommendationer hade funnits för 50 år sedan, vågar jag påstå att vi aldrig hade sett dagens teknik utvecklas. Många av de idéer som idag driver vår digitala värld föddes i huvudet på unga människor som experimenterade med teknik, och dessa idéer har sedan omvandlats till verklighet. Begränsningen av skärmtid riskerar att kväva denna kreativa process.
Så vad handlar dessa rekommendationer egentligen om? Jag ser tre tydliga syften:
1. Kostnadsbesparingar. Det kan låta konspiratoriskt, men faktum är att en begränsning av skärmtid, sanktionerad av en myndighet, kan leda till minskat användande av teknik i skolorna. På kort sikt innebär det förstås en kostnadsbesparing, men långsiktigt är det en katastrof. Vi riskerar att bli det enda västlandet som begränsar tillgången till digitala verktyg – verktyg som är avgörande för att förbereda våra unga för framtiden.
2. Skuldbeläggning av föräldrar. Barnuppfostran har alltid varit ett samspel mellan föräldrar, skola och andra vuxna i barnens omgivning. Men nu ser vi en utveckling där ansvaret alltmer läggs enbart på föräldrarna. Om barnen inte lyckas, är det föräldrarna som har gjort fel. Denna trend med att hitta syndabockar är problematisk, och skärmtid har nu blivit det senaste området där föräldrar får bära skulden.
3. Överförmynderi. Vi riskerar att hamna i ett samhälle där myndigheter i allt större utsträckning detaljstyr våra liv. Begränsningar av skärmtid kan uppfattas som ett överdrivet ingripande i hur vi väljer att uppfostra våra barn och hur vi förbereder dem för en digital framtid.
Dessa riktlinjer väcker många frågor. Istället för att begränsa ungas tillgång till teknik bör vi fokusera på att lära dem använda den på ett konstruktivt och hälsosamt sätt. Det är så vi bäst rustar dem för framtiden. Det är även så vi ser till att vi förblir ett folk som bidrar till utvecklingen, säkrar nya jobb och bidrar till en meningsfull vardag för barn, unga, vuxna och de på sin ålders höst.
Det mesta är skadligt vid missbruk, vissa saker vid bruk, andra behöver bara kanaliseras på rätt sätt.
En teknikvän sedan barnsben (född 1986)