Han ville bland annat ha bättre villkor för personalen, vilket naturligtvis skulle vara oerhört behjärtansvärt. Några dagar senare, den 2 oktober, publiceras en ledare där han i allt stödjer förslagen om att i princip skrota lagen om anställningsskydd, vilket bland annat skulle göra det ännu värre än i dag att jobba inom äldrevården.

Man frågar sig verkligen hur man kan framföra så diametralt motsatta åsikter under samma vecka. Han kan väl knappast förfäkta båda ståndpunkterna, eller? Har man följt Liberalernas politik sedan Bengt Westerberg slutade så lär det inte råda någon tvekan om att det blir de anställda inom äldreomsorgen som får stryka på foten.

Att förorda förbättringar för personal inom äldrevården är till intet förpliktande, eftersom att ”alla” skriver om det. Det är helt enkelt ”inne”.

Ej liberal

Svar direkt

Om personen bakom signaturen ”Ej liberal” ägnat en stund åt eftertanke innan hen började skriva så hade skribenten kanske kunnat erinra sig att jag vid ett flertal tillfällen, under rätt många år nu, tagit upp sjukvårdspersonalens löner och arbetsmiljö. Löner i generella termer, individuell lönesättning, arbetsmiljö, schemaläggning, vidareutbildning och liknande är viktiga faktorer för att locka personal till sjukvården. Så det är inte någonting jag skrev för att vara ”inne”.

För att Sverige ska kunna hävda sig i den internationella konkurrensen behöver arbetsmarknaden bli mer flexibilitet. Det är de flesta överens om. Det står i min värld på intet sätt i konflikt med satsningar på löner, arbetsmiljö, utbildning och liknande inom vård och omsorg.

Mikael Bengtsson, politisk redaktör på Norran