Det sägs att vi väljare ska kunna lita på våra politiker. Lita på att de står för sin sak. Lita på att de vill sina väljare, alltså i princip folket - väl. Det finns olika uppfattningar om vad som är "folkets väl" och den som förespråkar en lösning kanske verkar hotfull för den ene men en sann vän för den andre. Så vad ska jag då säga om alla behov som inte blir tillgodosedda när resurser går till annat.
Det handlar om matpriserna som väntas bli ännu högre på grund av pandemin, ökade bränslepriser, stopp i vissa leveranskedjor och förstås, inte minst kriget i Ukraina. I en tidning så jag en intervju med Ulf Mazur som driver den oberoende internetsidan "Matpriskollen”. Hans iakttagelse var att prishöjningarna har släpat efter då priserna förhandlas fram mellan producenter och distributörer.
Jag vill ställa saker mot varandra. Sverige ska nu rusta upp försvaret till 2 procent av BNP därför att vi ska gå med i Nato. Det blir kanske ungefär 80–100 miljarder mer än förut om man räknar på en tidsperiod på 3–5 år fram till 2025. Försvaret själva menar att vi inte kommer upp till tvåprocentsnivån förrän till 2028. Då måste nog ännu mer pengar till.
Nu behövs pengar till jordbrukssubventioner och forskning på hur vi kan skapa tåligare sädesslag som tål både kyla och torka bättre än nuvarande utsäden. Det behövs också pengar till det vi med ett sammanfattande ord kallar välfärden. Men istället trycker politikerna på för att vi ska rusta oss med mer vapenmakt. Det känns inte bra.
Olov Wikström, Skellefteå