Barnidrott – stort ansvar läggs på ledarna

Med erfarenhet som idrottsledare, tränare och förälder har jag god grund för mina påståenden. Det krävs mycket i dag för att ta på sig ideella uppdrag i idrottsföreningar. Man blir därför extra tacksam när några frivilligt vill ställa upp i de viktiga rollerna som tränare och ledare.

Ungdomsfotboll.

Ungdomsfotboll.

Foto: Jon Olav Nesvold/TT

Insändare2020-05-22 18:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I yngre år fyller sporten många syften som fysisk träning, lagkänsla, ökad självförtroende och glädje. Tävlingsinslagen får öka efter hand. Det finns alltid en social och mänsklig del som ska balanseras med det sportsliga och önskan att vinna.
Varje förening behöver tydliga policys, viktigt att de är kända och att de följs. Ett uttalat stöd från föreningens ledning har betydelse. 

Någon sorts tränarutbildning med pedagogiska inslag bör vara obligatoriskt. Tränare och ledare blir i allmänhet ansvariga för det sportsliga. Det innebär att de ansvarar för exempelvis träningar, matcher, laguppställningar och andra sportsliga krav. De får dessutom ansvar för att rättvisa ska råda och möjligheten för alla att utvecklas med samma grundförutsättningar inom klubben. Ingen får känna sig utesluten i yngre år, det är mångfald på alla plan som gäller. Detta innebär också en bredare bredd och en vassare elit på sikt.

Föräldrar lägger ett stort ansvar på tränare och ledare. Ofta är det något barns förälder som ställer upp. De ska ta hand om våra barn under ett antal timmar varje vecka. Men de är just barn, de är omyndiga och därför är föräldrarna fortsatt viktiga. Tränare och ledare ska ta ansvar för det sportsliga, men det är ingen frizon i övrigt även om de ställer upp när ingen annan vill. 

Baksidorna av slutenhet har vi sett många dåliga bevis på. Har sett inlägg där man säger att föräldrar inte ska lägga sig i något överhuvudtaget, vad kan vara mer fel. Så länge barnen inte är myndiga så har föräldrarna som vårdnadshavare ett ansvar att se till sitt barns bästa. Tränare måste därför kontinuerligt lyssna av barn och föräldrar för att få en bra insikt i individuella förhållanden som kan behöva ta hänsyn till. 

I lägen där något barn känner sig uteslutet eller orättvist behandlad så bör det påtalas. Det är trots allt barnens upplevelse som är det viktigaste. Inte sällan kan det röra sig om favorisering eller att förtroende endast ges till några utvalda barn. Glada barn innebär glada föräldrar, glada föräldrar innebär glada barn som presterar bättre. Med det som grund utvecklas barnen till sportsliga individer med viljan att få vara med och vinna – med bibehållet självförtroende.

Alla behövs