”Barn går sönder…men vem bryr sig?” Nu har det hänt igen. Var gång jag läser om liknande ”fall” hoppas och tror jag att det är sista gången och att de bestämmande har insett vilka förskräckliga beslut som fattats för dessa redan drabbade barn.

I fallet som beskrevs i ledaren den 24/9 i Norran där en socialarbetare beslutar om ett akut omhändertagande av en liten sexåring med hämtning av polis på skolan för att utan förberedelse omplacera honom i ett fosterhem. Barnets farföräldrar där han bott en längre tid hade betydligt bättre förstånd än den (förhoppningsvis) utbildade och kunniga socialarbetaren.

Är själv både mamma, farmor och mormor och har alltså lätt att sätta mig in i ett barnets situation. Förfärligt och oförlåtligt. Detta oövertänkta beslut av socialen kan faktiskt ge men för hela livet. Och vad innebär det för barndom, ungdomsår, skolgång, utbildning, arbete och vuxenlivet.

Otaliga är de livsberättelser vi fått under åren av vuxna med illa behandlade barnaår, det sätter sina spår. Plocka bort all prestige hos de som arbetar med drabbade barn, och ge inga ”stjärnor” i arbetsprotokollet. Endast barnets bästa gäller. Barnen är vår framtid.

Marcus 39