Det har du helt rätt i. Då banken ursprungligen beviljade ditt lån skedde det med en så kallad bokföringspost. Pengarna skapades från tomma intet och placerades på ditt konto. Banken har inte i sin tur lånat in några pengar för ditt lån. De kostnader som banken har är för löner, hyror, med mera och kan beräknas inte överstiga 2 procent. (Det är den ränta banken tar när den lånar ut till sina anställda och kan ses som en självkostnadsnivå).

När Riksbanken höjer reporäntan är det en signal till bankerna att de ska göra likadant och se till att låntagarna drabbas på det sätt som Riksbanken vill. Banken som lånat ut pengar till dig har inga ökade kostnader för ditt lån. De var som sagt taget från tomma intet.

Bankernas prognos är att deras vinster i år blir 200 miljarder. För vissa banker en fördubbling. Summa motsvarar 20 000 per medborgare i Sverige eller dubbelt så mycket per skattskyldig. Deras prat om räntenetto – skillnaden mellan inlåningsränta och utlåningsränta är bondfångeri. Det låter trovärdigt för gemene man, men har inget att göra med bankens verklighet. Räntenetto är retorik. Pengar som tas från tomma intet har ingen kostnadsökning.

1–2 procent av penningmängden i Sverige skapas av Riksbanken. Resterande mängd skapas av bankerna i samband med att lån och krediter beviljas. Inlåningen till bankerna är en rännil i förhållande till utlåningen. Så banken hanterar inte någon skillnad däremellan.

Banker kan i samband med räntehöjningen på ditt lån också höja inlåningsräntan på sparade medel. Saken är den att de pengar som de då får in från spararna kan de skicka till Riksbanken och få ränta på. Det blir reporäntan minus 0,1 procentenheter. Av de pengar som de får in från Riksbanken kan de ge dig en del av och ändå gå med plus. Det stärker bankens retorik om räntenetto.

Svindleriet stöds av alla banker förutom av Jak-banken. Deras räntor svarar enbart mot bankens kostnader för löner, hyror, med mera. Nu är deras verksamhet mycket blygsam jämfört med de vanliga bankerna och deras kostnadsläge högre varför kostnadsläget är cirka dubbelt så högs som de vanliga bankernas.

Kom ihåg att Riksbanken styrs inte av regering och riksdag. Riksbanken gör som det behagar bankirerna och den finansiella marknaden. I samband med covid-krisen avsatte Riksbanken 1 400 miljarder (som skapades från tomma intet med en bokföringspost) och användes för att skapa ”likviditet på den finansiella marknaden”. Cirka hälften av det som avsattes kom till användning. Med olika knep placerades medel på de redan rikas konton så att de kunde köpa fastigheter, aktier, obligationer, med mera och driva upp värdet på dessa genom att efterfrågan ökades. Nu är ”värdeökningar” på fastigheter, aktier, inte inräknat i måttet på inflation. Men det är naturligtvis inflationsdrivande att skapa 700 miljarder utan att reella värden ökar. Riksbankens ”likviditetsökning på den finansiella marknaden” skapade 14 nya miljardärer per månad.

Pengarna från finanssektorn rinner till en del så småningom över till den reella ekonomin och tillsammans med ökade importpriser på grund av sanktionerna mot Ryssland har priserna på de varor som ingår i måttet på inflation ökat.

Det är Riksbanken som skapat den inflation som inte är knuten till prisökningar på importvaror. Att öka räntor skapar naturligtvis ökade priser på redan befintliga varor och är inflationsdrivande.