För att de äldre släktingarna inte ska utsättas för ”de potentiellt dödsbringande samariterna”. Jag vet inte i vilken verklighet hon lever, men om man i dagens Sverige bor på ett äldreboende eller har hemtjänst så är det för att man behöver det. Att ta hem en äldre släkting med dessa behov – det är inte så lätt.

Jag jobbar hemifrån nu. Jag har inga hemmavarande barn. Men att jag skulle ta hem min mamma är en omöjlighet. Jag har inte kunskaperna när det gäller att lägga om och vårda bensår. Jag kan inte dra på omöjligt trånga stödstrumpor, vi skulle bli osams varje morgon. Och det här med mediciner, diabetessprutor och provtagningar är ingen lek. Det är ju just detta som hemtjänsten är utbildad för. Mitt hem är inte heller anpassat för rollator. Hur Sofia Nerbrand tänker sig att vi ska fixa trapporna vet jag inte.

Något som jag har lärt mig de senaste åren är att det faktiskt oftast är enklare att komma in och hjälpa till som utomstående än som närstående. Det är inte helt enkelt att på äldre dagar tvingas ta hjälp av sina barn. Det är överhuvudtaget inte enkelt att tvingas ta hjälp, men hemtjänsten har mer kunskap, tålamod och ork än vad jag som närstående har. Sedan att jag ofta vet hur mamma vill ha det, är en helt annan sak.

Dessutom, jag jobbar faktiskt hemifrån. Det är inte något jag bara helt plötsligt kan avbryta när som helst för att hjälpa till med frukost, stödstrumpor, mediciner och annat som min mamma behöver hjälp med. Bara för att jag utför mitt arbete vid en dator så kan jag inte släppa det när som helst. Eller är inte mitt jobb värt något?

Dotter