Grunden för svensk sjukvård är att den ska baseras på patientens behov av vård. Konkret betyder det att en person med förkylningssymptom får kliva åt sidan till förmån för någon med hjärtsvikt. Under två decennier har denna behovsprincip alltmer luckrats upp genom att försäkringsbolag erbjuder avtal där medborgare kan köpa sig vård som inte baseras på patientens behov.
Vi kan inte, och vi ska inte, ha en ordning där personer med mindre behov går före dem med större. Ingen ska kunna köpa sig före i kön genom en privat sjukvårdsförsäkring. Det beskedet gav socialminister Lena Hallengren (S) på en presskonferens i augusti ifjol när hon förklarade att regeringen tillsätter en utredning med uppdraget att säkerställa att alla svenskar får en god och jämlik vård.
Nu har utredningen hamnat på regeringens bord vars slutsats är att en sådan lag inte behövs, och det gläder ledarskribenten Joakim Broman, Norran den 14 oktober, som samtidigt ställer sig frågan varför hundratusentals svenskar väljer privata vårdförsäkringar. Svaret är naturligtvis vårdköerna, skriver han utan att förklarar varför vårdköer vuxit. Anledningen är att vården behöver mer pengar efter årtionden av minskad resurstilldelning.
1990 angavs skattekvoten i Sverige till 50,4 procent av bruttonationalprodukten. 2020 var den nere i 42,8 procent. I reda pengar handlar det om 378 miljarder kronor. Så mycket mer hade stat, regioner och kommuner kunnat disponera 2020 om skattekvoten varit densamma som 1990. Och det gapet ökar för varje år som går.
Vården är allt viktigare för kapitalisterna, där patienter förvandlats till kunder och vårdgivare till vinstmaskiner. Ett drömsamhälle för alla liberala debattörer.
Kent Haldebo, Skellefteå