I en ledare i Norran, den 18 augusti, slår skribenten ett slag för den så kallade åsiktskorridoren. En ståndpunkt som jag finner både problematisk och förvånande då den kommer från liberalt håll. 

Begreppet må vara relativt nytt, fenomenet är det inte. Makthavare har i alla tider velat styra vad medborgarna/undersåtarna tycker och tänker. Vår tid är inget undantag. Det är bekvämt att slippa föra en debatt i frågor som upplevs som obekväma. Åsiktskorridoren blir således ett instrument för att sopa vissa ämnen och vissa debattörer under mattan. 

Om det fanns flera korridorer vore problemet icke existerande, men så är inte fallet. I vissa frågor finns det bara en korridor eller en godkänd åsikt. Ofta är den etablerade åsikten dåligt underbyggd och/eller har dålig folklig förankring. I vår samtid höjs alltfler röster för censur, redigering och ”faktakoll”. 

Företag och enskilda hotas och hatas, utsätts för bojkotter och förtalskampanjer samt i vissa fall har enskilda individer förlorat sina jobb och uppdrag för att de har torgfört en åsikt som inte stämmer överens med ett likriktat etablissemangs så kallade värdegrund. 

Debatten riskerar att stelna till ett intelligensfritt jasägeri och meningslöst tungomålstalande. Dessa demokratins rovriddare åberopar moraliska principer när det passar deras egna intressen. Därför finner jag det beklagligt att Norran, säkert i all välmening, förespråkar ett instrument som under lång tid verkat hämmande på debatten och demokratin.

Pär Sehlstedt, Skellefteå