I ett tidigare inlägg på denna sida har jag visat på hur Skellefteå kommun tar löpande intäkter till investeringar. Detta innebär att välfärden får spara. Pengar till Karlgårdsbron tas bokstavligen från de äldres hemtjänstinsatser.
Hur går det då till? Alla nämnder får ett årligt sparbeting på 2 procent. På fyra år betyder det 9 procent färre arbetstimmar inom äldreomsorgen. Tillskott för löneökningar och en del projekt och engångstillskott tar inte långsiktigt bort neddragningseffekten inom den skattefinansierade verksamheten dvs den kommunala välfärden.
Några exempel: Pengar för egna fordon inom stöd och service är borta.Biblioteken i tätorterna har färre bemannade timmar. Hemtjänsten beviljar färre stödtimmar. Förskolorna blir större och större för att spara personal vid öppning och stängning. Detta är ett axplock, listan kan göras lång.
Har politikerna i kommunfullmäktige funderat på effekterna av denna självpåtagna finanspolitik? Förstår man effekterna på personalpolitiken, välfärdens kvalitet och tilliten till vården, omsorgen och skolan?
Else-Marie Vikström, Burträsk
Svar direkt
Det är viktigt att förstå att grundläggande ekonomiska parametrar gäller även för Skellefteå kommun. Kommunal verksamhet innebär inte att det finns någon form av osynlig skattkista att hela tiden ösa pengar ur. Alla kommuner och regioner i Sverige behöver precis som vilken verksamhet som helst hela tiden anpassa sina utgifter till inkomsterna.
För en svensk kommun är det särskilt svårt och utmanande att få pengarna att räcka då det i de flesta verksamheter i princip finns ett oändligt behov. Alla chefer och medarbetare i alla kommunens verksamheter skulle kunna göra fantastiska saker med mer resurser. Problemet är bara att resurserna är begränsade, såväl i Skellefteå som i alla andra kommuner i Sverige. Det är med andra ord en mycket svår uppgift som kommunens valda politiker har att få pengarna att räcka till.
Precis som vilket privat företag som helst så behöver en kommun också generera egna pengar för att kunna finansiera sina investeringar. Det räcker alltså inte med de avskrivningar som årligen görs på befintliga tillgångar utan det krävs också årliga överskott. Detta för att kommunen inte ska dra på sig för stora låneskulder med höga räntekostnader som följd.
Du ger i din insändare ett exempel där byggandet av bron tar pengar från de äldres hemtjänstinsatser. Då gator, vägar och broar ligger inom den skattefinansierade verksamheten så är det självklart att också driften belastar skattekollektivet. Det är inte annorlunda här i Skellefteå utan gäller för alla andra hundratals kommunala broar som byggts runt om i Sverige.
Det blir också väldigt förvirrande för den som läser din insändare att du bara ger exempel på saker som kommunen tydligen inte valt att fortsätta finansiera. Du borde rimligtvis samtidigt peka på hur man använt dessa medel istället. Visst leder investeringar till driftkonsekvenser men investeringar genomförs ju för att alla verksamheter ska kunna bedrivas effektivt även i framtiden. Man kan till exempel inte underhålla en fastighet i all evighet utan måste en dag investera i nybyggnation.
När kommunen växer så behöver vi dessutom mer av det mesta. Det finns dock aldrig något självändamål med att investera. Investeringar sker för att på olika sätt skapa nytta. Det är också glädjande att Skellefteå kommun just nu växer starkt. Det ger oss möjligheter att satsa mer i takt med att fler är med och delar på bördan.
Du är varmt välkommen att ta kontakt med oss på kommunen för att höra hur vi tänker när vi fördelar resurser till olika verksamheter och inte minst hur vi ständigt anstränger oss för att lämna över en hållbar kommun till de som kommer efter oss.