Kärnkraft är en gammal och förlegad energikälla. Den startade innan flera stora olyckor inträffade varav Tjernobyl och Fukushima är de två största med konsekvenser än idag. Folkomröstningen 1980 svarade med en sorts "nja", Linje 2 vann och enligt den skulle kärnkraften i princip ha varit helt avvecklad 2010. Det blev den tyvärr inte. Folkomröstningen var ändå före de två olyckor jag nämnt.
I Rapport den 26 december, annandag jul visades ett inslag om hur Asea Brown Bowery, (ABB) har planer på att påbörja nyproduktion av kärnreaktorer i samarbete med forskningsbolaget Blykalla. Det blir den första eventuella satsningen på ny kärnkraft på 25–30 år.
Detta är uppseendeväckande. ABB och Blykalla verkar starta den här verksamheten utan egentliga politiska beslut om regler och eventuell finansiering. Men någonstans måste finansiering komma ifrån. Det mest uppseendeväckande och skrämmande i det här reportaget var ändå ett uttalande från Blykallas vd Jacob Stedman. I en blixtsnabb replik undslapp han sig denna mening: "Tekniken slår i slutänden politiken". För min del ryser jag. Är det som jag fruktat i 40 år men ändå har tvekat inför? När tekniker av det tuffa virket verkligen börjar kommentera den politiska-ideologiska debatten kanske de bara ser och hör ett "käbbel" i vilket inget besked ges.
Men tänk om herr Stedman istället hade sagt: Tekniken slår i slutänden demokratin. Då tror jag att det hade blivit lite fart både hos miljörörelsen och de som vill demokrati för hålla enväldiga krafter på avstånd. Det ska tilläggas att jag naturligtvis drar det här uttalandet för långt, men å andra sidan har det faktiskt betydelse vad folk säger i tv.