Regeringen säger sig inte vilja ha krig. Den säger vidare att den vill det som är det bästa och säkraste för Sverige. I och med ett medlemskap i Nato kommer Sveriges gräns mot eventuella angripare att vidgas från den nuvarande, till att utgöra hela Natos gränsområde mot andra stater. Risken för angrepp borde således öka.

Mig veterligen har vi sedan 2019 försäljningsstopp av vapen till Turkiet, beroende på deras dåvarande krigföring i Syrien. Nu ska vi alltså bli bröder och systrar och undsätta varandra i händelse av oroligheter som kan drabba Nato.

Magdalena Andersson säger sig absolut vilja hålla oss ifrån krig. Receptet för att klara det skulle vara att gå med i en militärallians. Det är svårt för mig att få detta att gå ihop. Redan idag (den 16 maj) ser vi bilder på hur flygövningar ökar och hör besked om att patrullering av flyg ska ske dygnet runt. En sällan skådad mobilisering är på gång. Är det ett handlande som kännetecknar ett land vars högsta önskan är fred?

I stället för att så aggressivt visa upp ett krigiskt ansikte borde fokus ligga på att kunna försörja befolkningen med livsmedel. Vi har inte råd att framställa vår egen mat. Det som faktiskt behövs för att vi ska överleva. Det visar alla nedläggningar av ”olönsamma” matproducerande jordbruk. Om kriget kommer, med bland annat förstörd infrastruktur som följd, kommer vår mindre än 40-procentiga självförsörjningsgrad inte att vara tillräcklig för befolkningen. Har det verkligen fattats beslut som är det bästa och säkraste för Sverige?

Anders Westerberg, Skellefteå