Kommer framtiden bygga på mänskliga värderingar i den mänskliga världen eller tror vi bara på det som presenteras i det implantat som i framtiden kopplar upp våra hjärnor direkt på nätet?
Framtidens Gud kanske bara är en självskrivande datakod i en anonym datorhall någonstans där elströmmen är subventionerad.
Artificiell intelligens har redan anhängare som tror, AI-galningar som är helt övertygade om att vår framtida frälsning ligger i händerna på ett gäng omdömeslösa programmerare. De företag som nyss sa sig verka för mänsklighetens bästa tävlar nu om att bli först att ersätta oss med ettor och nollor.
Tusen forskare sträcker, en efter en, ett varnande finger I luften när techjättarna låter en manipulativ och självgod robot gå bärsärk i det moln där all mänsklig kunskap och alla våra tankar redan är uppladdade. Ett nytt feodalsamhälle är bara en knapptryckning bort, men de övertygade lyssnar inte, de vänder sina ansikten mot Silicon Valley och ber en bön att börsportföljen, i harmageddons sista strid, ska explodera i ett aldrig tidigare skådat pengaregn.
Men jag tänker inte ge de digitala fundamentalisterna tolkningsrätten, det vore ju helt befängt. Jag har större förhoppningar än så, jag tror att framtidens religioner bygger på tankar och texter av riktiga människor i den riktiga världen. Kanske till och med på texter av mina profeter.
Astrid Lindgren, A.A. Milne och Tove Jansson har alla nedtecknat tidlösa berättelser som kan ligga till grund för att bygga en mer förunderlig, vänligare och medmänskligare värld. Eller varför inte låta Staffan Westerberg fylla meningslösheten med underfundig fantasi och ge oss hopp?
För det är ju helt uppenbart, att trots 200 000 års utveckling så är Homo Sapiens fortfarande helt vilse i pannkakan.