Läste Leo Wikbergs "ledarkrönika" 10 januari (den med rubriken ”Är Skellefteå AIK bra för Skellefteå?”) och vill gärna kommentera den.
Möjligen är AIK bra för stan men knappast mer. AIK dränerar hela bygden på hockeytalanger. Giriga farsor skjutsar sina grabbar miltals för att få in dem i AIK:s pojklag, kanske för att killarna ska få chansen att nå det mål farsan missade för tjugo år sen. 

Några klarar granskningen, andra inte. De ratade lägger av med hockeyn när NHL-drömmen gått i kras.

Farsan har varit tränare för byalaget. Han slutar också, lusten att leda andras söner till NHL:s ymnighetshorn är nog dämpad. Byns hockey -tynar bort. Då minskar också med tiden möjligheterna att skaffa så kallade egna förmågor. "Bygdens lag" AIK fylls med utländsk import inom det globala geschäft som idag präglar ishockeyn.

Norran har berört såna frågor kring hockeyn tidigare. Någon sakkunnig sa att det inte går att förutse hur en trettonåring ter sig om fem år, han kanske inte alls utvecklas fysiskt till den 90-kilos flåbuse som var tänkt. Eller han blir klokare och väljer, trots hägrande miljoner, en utbildning framför att flänga runt och samla poäng på isar hemma eller utomlands. Och i USA ofta sitta på bänken eller trejdas som en handelsvara mellan olika farmarlag, utom i de relativt få lyckliga fall som Norran rapporterar om.

Ser verkligheten ut så här? Vet inte säkert, men anser det vara en fullt rimlig hypotes som förtjänar att prövas av någon seriös forskare. I väntan på en sådan kanske Norrans grävare kan ta sig an saken.