Det är inte vanligt att en liberal skribent kritiserar politiken kring kärnkraften men Amanda Sokolnicki, ledarkrönikör hos DN är tydligen ett undantag. Den 7 december varnar hon för regeringens tilltänkta satsningar på ny kärnkraft. Sokolnicki gör jämförelsen med Tysklands avveckling av kärnkraften till stora delar genomförd under Angela Merkels regeringar. Merkel skrev i sina memoarer att hon ångrar att hon inte tog itu med kärnkraftens avveckling tidigare.
Sokolnicki visar på att regeringens första (?) projekt är två nya kärnkraftverk som till en början har en nota på den nätta summan av 600 miljarder. Hon hänvisar till problemen som både Finland och Storbritannien har haft med den utdragna byggtider, vilken förstås har fördyrat kärnkraftverken.
Jag menar att det också finns riskfaktorer i och med det att det allt varmare havsvattnet utsätts för ännu mer värme i det närområde där kärnkraftverken ligger. Senast i Frankrike 2018 var det riktigt allvarligt. Ringhals hade för ett par år sedan ett tre månader långt driftstopp och listan på driftstopp kan göras längre så därför ifrågasätter jag just detta med att kärnkraften skulle vara någon sorts planerbar baskraft.
Men den här åsikten motsäger likväl inte behovet av tillgång till el och normala priser för denna el. Priser som för den egna produktionen bestäms i Sverige och inte av om det blåser i Tyskland, Belgien, Holland eller Danmark.
Två saker är betydande när det gäller el-priser. Överföringskapaciteten måste byggas ut. Ett andra hinder för fungerande fördelning av el är att elbolagen bör få mindre makt. EU är en organisation som är djupt påverkad av lobbyister och dessa pratar naturligtvis ofta med EU-politiker. Mitt antagande är att el-bolagen har flitiga lobbyister i EU. Bolagen har gjort stora vinster på dyr el och vill förstås säkra denna inkomstkälla.