Tyvärr bygger Anna-Lena Danielsson sin argumentation, för en ambulansflytt från Skellefteå till Umeåområdet, på helt felaktiga grunder.
Jag håller med Anna-Lena om att ingenting blir bättre av att ställa länsdelar mot varandra. Faktum är dock att en krisande ambulanssjukvård på en ort inte mår bättre av att fler orter försätts i kris. Ändå väljer man en kortsiktig lösning som får högsta poäng i risk- och konsekvensanalys för både patienter och personal, istället för att försöka lösa grundproblemet.
Problemet är att ambulanssjukvården är underbudgeterad utifrån nuvarande uppdraget. Det går bara att lösa genom att man antingen tillför budgetutrymme eller begränsar utbudet. Att påstå att ambulanssjukvården med denna lösning skulle förstärkas i Skellefteås södra delar och i Robertsfors är direkt felaktigt. I dag finns en ambulans i Robertsfors under 22 timmar per dygn. Med de planerade förändringarna så kommer denna tid att minska med följden att utryckningstiderna blir längre även för de boende i mellanbygden.
Den ambulans som kommer att flyttas till Robertsfors utför i nuläget cirka 1 000 utryckningar i Skellefteå, varje år. För att klara det ökade trycket på kvarvarande ambulanser kommer både ambulansen i Norsjö och i Robertsfors genom gränslös dirigering att behöva göra fler utryckningar i Skellefteåområdet. Alla i dessa områden kommer därför att drabbas av de längre väntetiderna som förändringen innebär.
Detta är en nedskärning, oavsett vad man väljer att kalla det. Ambulanssjukvården går idag cirka en miljon kronor back varje månad. Den största minusposten är personalkostnader, där underbemanningen i Umeå orsakar den största delen.
Vi ska ha en trygg, högkvalitativ och jämlik ambulansverksamhet i hela länet. Därför krävs att Umeå tillförs medel för att lösa grundproblematiken så att alla oavsett var de bor kan få hjälp av en ambulans när de behöver det. Flytten av ambulansen löser inga problem utan skapar nya problem på andra orter,
Fredrik Sjöström, Skellefteå