Det är ofta som planering och omvårdnad inte stämmer överens. Ekonomin får en alldeles för stor och avgörande roll som drabbar tredje person - vi kommer i kläm på grund av bristande förmåga att inte orka driva vår vilja och uttrycka våra behov. Allt kostar i samhället och pengarna ska räcka till mycket.
Genom pandemin kom äldrevården i blickpunkten och nu ska det satsas. Regeringen ska dela ut ett antal miljoner kronor för att äldre ska få det bättre. Det låter jättebra! I verkligheten handlar det om att gamla människor inte har något värde, de är kostnadskrävande och inte till någon nytta. Synsättet och bemötande av äldre människor behöver förändras. Det behövs större respekt för äldre.
Förslag till förändring:
Utbilda personal som väljer att jobba för äldre i åldrandets process, stimulans och omvårdnad. Ge dem behörighet, precis som andra yrkesgrupper har. Ge dem bättre arbetsförhållanden och bättre lön. Då skulle vi få en kvalitativt bättre äldrevård.
Omorganisera - bilda små team på fem, högst sex, personal som ansvara för ett visst område med äldre som bor hemma och behöver stöd i vardagen. Då blir det färre personal som går in och ut i deras hem och de lära känna personalen och känner sig trygga.
Bygg boenden i miljöer där de äldre känner sig hemma och vill bo. Jag vill kunna ställa mig i kö för ett särskilt boende när jag inte klarar av att bo hemma. Det går inte säger kommunen för det finns ingen kö till särskilda boenden. Därmed har de tagit bort min mänskliga rättighet att själv kunna få bestämma var jag vill bo de sista åren av mitt liv. Jag kan hamna långt ifrån anhöriga och vänner, bli sittande ensam på ett ställe där jag inte har någon som helst anknytning.
Ge alla som bor i särskilda boenden de aktiviteter som de önskar och inte som personalen tycker. Det behövs aktivitetsledare som kan samla och genomföra aktiviteter. Jag saknar rum för stillhet och andakt, för bak, för att slöjda, läsa tidningar, samtala med mera.
Jag är ingen matematiker som kan räkna på hur mycket detta skulle kosta samhället. Men jag ser en stor vinning i att få personer som kan sitt jobb, får en yrkesstolthet och tycker att det är roligt att jobba - då kan det bli positiva ringar på vattnet som sprider sig till de äldre och får dem att känna sig människovärdiga.
Vi blir alla äldre och förr eller senare i behov av stöd i vår vardag. Den ska vara individuellt anpassad efter personliga behov och inte efter vad andra tycker.
Tycker en 76-åring