När det lokala postkontoret lades ner, blev det lantbrevbäring som levererade post och tidningen. Då var nyheterna ännu färska.
Sedan, efter många år, började förändringen, utdelningen av lördagstidningen slopades.De områden som Tidningstjänst inte hade något ombud på fick tidningen levererad av posten. Men från 2015 blev det slut på detta. Då fick 100-åringen lördagsupplagan levererad med lantbrevbäraren på måndag.
Nästa steg i försämringen kom 2021–2022. Det beslutades att post endast ska delas ut varannan dag. Det innebär för glesbygdsborna att ”dagstidningen” också kommer endast de dagarna.
Så om posten en vecka delas ut torsdagen så kommer nästa tur på måndagen kommande vecka. Den dagen får 100-åringen 3 stycken ”dagstidningar” att läsa. Hur färska är dessa nyheter? Samt möjligheten att kunna se vilka tv- och radioprogram som kommer att sändas de kommande dagarna, den saknas också. Han ska väl inte behöva köpa en särskild bilaga för detta?
Ja visst, det finns möjlighet att läsa e-tidningen. Men det är inte alla som har datorer eller bredband. Läsa tidningen på en liten dataskärm, jämfört med att ha den framför sig på bordet, det är stor skillnad.
Undrar, får han och vi andra betala lika mycket i prenumerationsavgift som de som får tidningen levererad varje dag av tidningstjänstombuden. Till råga på allt har nu en utredning startats om att minska postutdelning till var tredje dag. Innebär detta att 100-åringen vissa dagar får fyra ”dagstidningar”?
Vi som bor på landsbygden får med våra skattepengar bidra till all kommunal service som vi sällan kan nyttja. Är det då för mycket begärt att vi åtminstone får en daglig tidning likt andra kommuninvånare.
100-åringen tycket att det är en social service att få tidningen varje dag, även för de som vill och kan bo kvar på glesbygden.
Slutar med att citera Sverker Olofsson från tv-programmet Plus: Ska det vara på detta viset?