Arbetslivet går alltmer mot automatisering när det gäller löpande produktion. De gamla produktionslinjerna och montörer med monotona arbetsuppgifter blir allt färre. Undantaget är kanske byggnadsbranschen där kreativa människor fortfarande behövs i de olika situationer som uppstår.
Arbetskraft som inte är tillräckligt kvalificerad hamnar utanför tillverkningsindustrin. De får ägna sig åt yrken inom vård eller lokalvård. Många blir även utslagna från arbetslivet. Funktionshindrade och människor på gränsen till sjukbidrag får genomgå svåra ekonomiska påfrestningar i utanförskapet.
Det finns arbetsuppgifter, men inte alltid pengar för att skapa nyttiga jobb. Det som belönas i dag är snabba pengar i en månads- eller kvartalsekonomi. Tittar man på olika projekt i Umeå och Skellefteå som under de senaste åren har fördyrats kopiöst förstår ni vad jag menar.
Jag vill även lyfta frågan: Är aktiehandel i stor skala ett viktigt och samhällsnyttigt arbete? De som kan penningplacering behövs naturligtvis när det gäller internationella kontakter. De kan även göra nytta i klimat- och miljöfrågor, men allt det andra som försiggår bortom politikens domäner är knappast samhällsnyttigt. Till exempel aktier i vapenhandeln, märkliga försäljningar och inköp för att sänka en konkurrent eller en hel nation, affärer som gör tusentals arbetslösa samt spekulationer och listiga skatteupplägg.
Är det verkligen detta vi vill ha?
Olov Wikström, Skellefteå