Enligt en nyhetsartikel i Norran den 13 november är arbetslösheten förhållandevis låg i Västerbotten. 7 361 inskrivna på arbetsförmedlingarna, varav 40 procent utrikes födda. Detta anses alltså vara hyfsade siffror.
Kanske är vi avtrubbade av alla till synes så positiva nyheter om företag som expanderar. För att inte tala om Northvolt. Men för att kunna komma in i värmen behövs hjälp med utbildning och praktik. För det ändamålet har nu påbörjats en nära nog avveckling av den traditionella Arbetsförmedlingen. Privata aktörer ska ta över.
Under mitt yrkesliv arbetade jag tio år inom dåvarande AMI, en sidoresurs till Arbetsförmedlingen. Vi gjorde, vill jag påstå, ett utmärkt arbete i samarbete med många duktiga arbetsförmedlare. Jag känner även till privata företag som har vilja och kompetens att hjälpa de som behöver mer stöd än andra. Men ska vi verkligen bara förlita oss på deras kapacitet?
I vårt län har vi alltså för dagen närmare 3 000 utrikesfödda utan egen försörjning. Många av dessa har förmodligen aldrig eller nästan aldrig haft ett lönearbete sedan de kom hit. Tillkommer ett icke försumbart antal födda i Sverige med liknande problem. Och då anses alltså dessa siffror vara hyfsade i ett riksperspektiv.
Att avveckla stora delar av Arbetsförmedlingen måste rimligen innebära ett kompetenstapp. I bästa fall övergår några till den privata verksamheten, andra lämnar troligen yrket helt. Att rekrytera ny personal till den del av Arbetsförmedlingen som blir kvar torde inte heller bli enkelt. Vem vågar satsa på ett arbete som inte längre anses viktigt?
Denna avveckling, eller om man vill kalla det omstöpning, har inletts i ett läge av relativ högkonjunktur. När tiderna blir sämre, blir påfrestningarna på en redan stympad organisation än större. De som inte kan förlita sig på tidigare meriter, upptäcker kanske att även de behöver hjälp. Därmed knuffas de som har ett sämre utgångsläge än längre ner på arbetsstegen.
Geografiskt mer känsliga områden vad gäller social oro, med gängkriminalitet typ den i Skåne, lär inte få det lättare. Grogrunden för främlingsfientlighet likaså. Drogmissbruk och psykisk ohälsa saknar som bekant inte heller samband med situationen på arbetsmarknaden.
Är då omstöpningen/avvecklingen av Arbetsförmedlingen en klok reform?
Stefan Holmberg, Östra Falmark