När jag gick ut skolan 1982 var jag skoltrött och hade inte betyg för att komma in på den linje jag sökt till.
Då fick jag en ungdomsplats i tre månader och en liten lön varje månad. Jag blev kvar på det stället i nästan fyra år och det gjorde mig mer erfaren och det tack vare stödet från Arbetsförmedlingen.
Hur blir det nu för alla ungdomar och vi som har psykiska problem och andra som har svårt att få jobb nu när Arbetsförmedlingen ska skäras ner?
Alla har inte möjlighet att klara av alla papper som byråkraterna kräver att vi ska fylla i. Då har det varit helt underbart att få hjälp av en handläggare.
När Arbetsförmedlingen stänger är det de små kontoren som ryker först. Värst drabbade blir vi här i Norrland. Skamligt att detta får gå igenom. Ännu en gång så ska svaga drabbas i Sverige.
Regeringen vill att Norrland ska dö ut