När bloggen är på besök på Skellefteå AIK:s onsdagsträning är det fullt ös i både tennishallen, där utespelarna håller hus, och i gymmet där nye Oskar Östlund och Gustaf Lindvall kör målvaktsspecifik träning tillsammans med Krister Holm.
För Armalis och Norén, som opererade sig i mitten av maj, är det rehabilitering som gäller. De förväntas vara borta i sex månader – plus minus någon månad – vilket betyder att man mest troligt är tillbaka i november.
– Det är som det är, man hade ju hellre sluppit vara skadad. Men samtidigt har det gått rätt snabbt framåt och vi tar steg hela tiden, säger Norén.
Båda två har börjat kunna stödja och gå lite lätt även om det fortsatt använder kryckorna som hjälp.
Den här onsdagen är det lite lugnare rehab på schemat. Armalis cyklar bland annat lite lätt.
– Det känns faktiskt bättre än väntat. Så pass bra att det inte alltid känts som att man opererat sig vilket gjort att man blir sugen att hoppas på och träna andra grejer. Samtidigt har man fått förståelse att man behöver hålla igen, för man vinner inget på att skynda i processen. Men det är en stor utmaning, säger han.
Du och Norén ser rätt pigga ut?
– Ja, absolut. Vi har ju ingen narkos kvar i kroppen, säger Armalis och skrattar.
Hur skönt är det att ni är två som sitter i samma båt?
– Det gör det hela mycket enklare då vi kan hjälpas åt att följa samma båt. För det jobbigaste är ju att vara utanför truppen, att inte få hänga med grabbarna på samma sätt, att inte få vara inne och kriga. Men nu kan ju jag och "Norre" varandra. Så vi får kriga tillsammans.
Blir ni trackade av övriga laget, att ni hoppas på kryckor?
– Nja, det kommer väl någon gliring då och då. Men de är ju mest för syns skull. Så känns det i alla fall, säger Mantas och pekar på ena kryckan.
– Om någon dag får jag slänga dem. Då har det gått fyra veckor, fortsätter han.
När man ser Norén och Armalis hoppa på kryckorna och träna ihop kan man gissa att det haft en liknande skada. Men de vill gärna inte avslöja om det är så eller inte.
– Det är väl praxis att inte avslöja sånt. Så vi håller det hemligt, säger Mantas med ett leende.