Per-Anders Jonsson är enhetschef på naturskyddsenheten vid länsstyrelsen i Norrbotten.
Länsstyrelsen lyfte beslutsklubban för Temminki-Markkatieva naturreservat 21 juni i år. Området har varit föremål för reservatsbildning i över tio års tid och med beslutet införlivades Temminki i ett reservat som ska sträcka sig över 16 451 hektar av obrukad fjällurskog och orörda våtmarker.
– Mitt i detta vildmarkslandskap rinner Lainioälven. Det är ett helt unikt område med enormt höga naturvärden som såvitt jag känner till saknar motsvarighet i Sverige, säger Per-Anders Jonsson, enhetschef på naturskyddsenheten.
Området berörs av ett flertal riksintressen bland annat Natura 2000 och renskötsel. Speciellt är också att Naturvårdsverket inte äger marken. Istället har stora skiften som ägs av Lainio och Nedre Soppero byaföreningar lösts in med så kallade intrångsavtal till ett värde på närmare 100 miljoner kronor. Beloppet är, grovt förenklat, baserat på skiftenas potentiella avkastning om de skulle vara föremål för skogsbruk.
– Det är ett av de dyraste reservaten vi gjort. Att Naturvårdsverket lagt ut de summorna visar hur högt området prioriterats nationellt och innebär att vi fått prioritera att slutföra skyddet, säger Per-Anders Jonsson.
Men reservatet hann inte nå laga kraft innan det överklagades. Malåbaserade Mineral Prospektering i Sverige AB, MPS, hade i dialog med länsstyrelsen innan beslutet velat undan ta 1956 hektar från området och valde till sist att överklaga. Företaget undersöker en koboltfyndighet som kan vara Sveriges största med höga halter av det eftertraktade batterimineralet.
Scenariot är välbekant och återkommande, för där det finns höga naturvärden i Norrbotten finns också inte sällan något annat, vilande djupt under ytan.
– Det pågår prospektering där ja, men det pågår på väldigt många områden. Jättemånga områden i Norrbotten till och med. Ofta i samma områden där vi jobbar med skydd av de här värdefullaste naturmiljöerna. Ibland krockar det där, säger Per-Anders Jonsson.
När det krockar är det upp till länsstyrelsen att väga de olika intressena. Mineraltillgångar kan inte flytta, inte heller naturvärden.
– Då måste vi hitta nån lösning där vi kan samexistera. Så vi inledde en dialog med Mineral Prospektering, vi tittade på deras yttrande och vi tittade på SGU:s yttrande, säger Jonsson och fortsätter:
– Bolaget krävde att vi helt skulle undanta deras undersökningsområde samt utöver detta en 1 km buffertzon från reservatsbildningen. Vi tyckte inte det var skäligt utan anser att vår lösning är bättre.
Redan under 90-talet inventerades våtmarkerna runt Temminki och Markkatieva. Området har sanddyner vilket är väldigt ovanligt.
Ett resultat av dialogen blev att företaget, genom ett undantag i reservatsföreskrifterna, skulle få fortsätta sin prospektering, vintertid och utan att röja gammelskog. Dessutom gavs möjlighet till en underjordsgrova inom reservatet om naturvärdena inte påverkas.
Den brittiske geologen Jim Coppard har varit verksam i Sverige, Norge och Finland sedan 1994. I området nära Temminki har företaget prospekterat i fem år och disponerar fem undersökningstillstånd varav det aktuella som kallas Ahmavuoma är det sydligaste.
– Vi har sökt koppar och kobolt i området och vi har spenderat upp mot 60 miljoner kronor på prospekteringen.
Enligt Jim Coppard var en överklaga det sista de ville. De hade hellre sett en fortsatt dialog. Men kände sig tvingade att överklaga.
– Vi känner att vi hamnade i kläm mellan två myndigheter. SGU har bedrivit en riksintresseutredning för Ahmavuoma i ett års tid och kobolt finns på EU:s lista över kritiska mineraler. Sen kommer länsstyrelsen och beslutar om naturreservat, säger han.
Även om de tillåts prospektera så menar de att reservatet begränsar hur de kan undersöka området och undantaget om underjordsgruva är tyvärr meningslöst, menar Coppard.
– För det första så när man prospekterar så kan vi inte säga hur långt mineralen sträcker sig ännu och vilka områden som kan vara aktuella. Då ville vi att området för undersökningstillståndet skulle undantas från reservatet. När det gäller underjordsgruva så kan vi se att mineralen sträcker sig upp till dagen (markytan) och det skulle inte vara aktuellt att bara bryta under jord, säger Coppard.
I sitt remissyttrande till länsstyrelsen så avstyrkte Sveriges geologiska undersökning, SGU, reservatsbildningen innan de färdigställt sin riksintresseutredning.
– Innan utredningen är klar vet man inte än om underlaget håller för att det ska bli ett riksintresseanspråk. Vi ansåg att vi behövde få göra klart utredningen. Vi såg också att ett naturskydd kan komma att försvåra utvinningen och därmed utgöra vad som i lagens mening menas med påtaglig skada på riksintresset, säger Lena Lundqvist, statsgeolog.
Lena Lundqvist är statsgeolog på SGU, hon menar att det var viktigt för myndigheten att riksintresseutredningen färdigställts innan naturreservatet bildades.
Utredningen väntas bli klar vid årsskiftet och SGU har fått en första beräkning av volymen kobolt (vilket är en viktig faktor vid sidan av hög halt per ton) från företaget men bedömer dessa som preliminära arbetsresultat i dagsläget. Det är också sannolikt att ett mindre område än undersökningstillståndet blir föremål för riksintresse.
Blir fyndigheten klassad som ett riksintresse vägs det mot andra riksintresseanspråk (ett naturreservat är inte ett riksintresse i sig, men kan vägas in i bedömningen) vid förändrad den dagen det blir fråga om bearbetningskoncession. Men innan dess är ett riksintresse endast ett anspråk.
– Det är viktigt att inte koppla ihop ett riksintresse med en framtida brytning. Vi har cirka 150 riksintressen för värdefulla ämnen eller material i Sverige idag och 12 gruvor, säger Lena Lundqvist.
Området som prospekteras är en våtmark av typen flarkmyr som är svårtillgänglig på sommaren.
Per-Anders Jonsson menar dock att de från länsstyrelsens sida i och med införandet av undantagen gjort en välbalanserad avvägning mellan mineral- och naturvårdsintressena.
– I och med undantagen kan de fortsätta leta och se vad som faktiskt finns under marken och göra en bedömning om det finns något som är ekonomiskt brytbart. Skulle malmen i ett senare skede bedömas som tillräckligt brytvärd så får mineral- och naturvårdsintressena åter vägas mot varandra. I den prövningen är det också möjligt att upphäva naturreservatet i berörd del, säger han.
I väntan på att regeringen behandlar frågan vinner inte naturreservatet laga kraft vilket innebär att andra frågor som rör intrångsavtalen som vägunderhåll hamnar i limbo.
– Normalt brukar det ta något år innan regeringen tar beslut, säger Jonsson.
Lainioälven rinner väldigt nära det undersökningstillstånd som MPS förfogar över.