Det är en studie av en forskargrupp ledd av Eduardo Gracia, universitetslektor och forskare vid Institutionen för fysik vid Umeå universitet, som ligger bakom rönen. Gruppen har utvecklat en metod för att förbättra omvandlingen av vatten och elektricitet till vätgas, den så kallade vattenelektrolysen.
Processen kräver en elektrolyskatalysator för att underlätta reaktionen. Teknologin som anses mest effektiv idag benämns Proton Exchange Membrane (PEM).
Förutom att processen är mycket energikrävande kräver den också ädelmetaller, exempelvis iridium, platina och rutenium. Förutom att de är dyra och svåra att få tag på så bryts även rutenium och iridium ned över tiden.
– Nedbrytningen av ädelmetaller, ett fenomen som kallas ”metal dissolution”, minskar effektiviteten i vätgasproduktionen. Det är ett problem som behöver lösas för att vi fullt ut ska kunna dra nytta av PEM-teknik, säger Eduardo Gracia.
Och det är just det som Umeåforskarna är på spåren. De har utvecklat en slags stödstruktur som gör att ädelmetallerna håller längre. Strukturen är gjord av oxider av tenn, antimon, molybden och wolfram och skyddar både ädelmetaller och andra komponenter i systemet från nedbrytning under processen.
Den fossilfria vätgasen används som bränsle och energikälla, och har pekats ut som en nyckelfaktor för den nya industriella utvecklingen i norra Sverige. Vätgasen kan fungera som energibärare och energilager. En utbyggd vätgasinfrastruktur bidrar till att göra elproduktionen från vindkraft mer planerbar.