Skogen och rester från skogsbruket är hårdvaluta när det gäller övergången mot ett hållbarare samhälle, exempelvis biobränslen och produktion av värme och el.
I norra Sverige finns exempelvis Piteåföretaget Sunpine, som använder massabrukens biprodukt råtallolja för tillverkning av bland annat grön diesel. I våras presenterade projektet Treepower möjligheterna för produktion av bioflygbränsle.
Och i maj gjorde ytterligare en aktör entré på scenen.
Ferrosilva presenterade planer på en ny fabrik med kapacitet för att producera 50 000 ton fossilfri järnsvamp per år. Fabriken ska stå klar år 2026 och byggs på ståltillverkaren Ovakos anläggning i Hofors.
– De omtalade vätgasbaserade metoderna för framställning av fossilfri järnsvamp är mycket elkrävande. Vår process kräver mindre än en tiondel av elen per producerad järnsvamp, då huvuddelen av den insatta energin i vår process finns lagrad i skogsrester som vi förgasar, säger Göran Nyström, som tillhör Ferrosilvas ledningsgrupp och bland annat har en bakgrund som vice vd på Ovako.
Ferrosilvas kalkyler visar att metoden är mer kostnadseffektiv än andra kända alternativ för framställning av fossilfri järnsvamp i Europa.
Metoden har utvecklats i samarbete med forskare på Kungliga tekniska högskolan (KTH) och Chalmers, med stöd från företagen Sveaskog, Ovako, Uddeholm och Alleima. Ferrosilva har också fått stöd av Industriklivet.
Tekniken bygger på den etablerade metoden för förgasning av biomassa och reduktion av järnmalmspellets i en schaktugn (se faktaruta). Som biprodukt får man flytande, biogen koldioxid och biokol som kan användas för tillverkning av elektrobränslen (till exempel bioflygbränsle).
– Vi har avsiktsförklaringar på plats med Sveaskog för vår insatsvara och med Ovako för markanvändning, liksom ett uttagsavtal med Ovako för delar av vår kommande produktion av fossilfri järnsvamp. Därutöver finns avsiktsförklaringar med OX2 och Linde för delar av vår kommande produktion av flytande biogen koldioxid, säger Göran Nyström.
Enligt Ferrosilva lämpar sig metoden för länder med god tillgång till biomassa och begränsad tillgång till el. En fördel är att den inte kräver utbyggnad av kraftledningar.
Produktionen är dock i betydligt mindre skala än den som LKAB/Hybrit och H2 Green Steel planerar.