– Det är dåligt för legitimiteten och den lokala acceptansen om inte cheferna är närvarande, och det riskerar att försvåra verksamheten. Sedan går även viktiga skatteintäkter förlorade. Det är klart att det sticker i ögonen, säger hon.
En kartläggning av de högsta chefernas lön och bostadsort som vi gjort visar att 19 av 33 utvalda chefer vid SSAB, Northvolt, H2 Green Steel, Boliden och LKAB är skrivna i Stockholm. Sju bor i Västerbotten och en i Norrbotten.
Haparandapolitikern Ida Karkiainen har uppmärksammat frågan vid flera tillfällen tidigare.
2019 deltog hon i en S-motion som handlade om att staten bör säkra att det finns en geografisk spridning av styrelseledamöter i de statliga bolagen.
– Bakgrunden till den motionen fanns i en granskande artikel i NSD, där man konstaterade att Norrbotten i stort sett var utestängt från de statliga bolagsstyrelserna trots att många av dem har sin huvudsakliga verksamhet i norra Sverige. Det visade sig att det fanns fler styrelseledamöter på Östermalm än i de fyra nordligaste länen.
Någon uppföljning till motionen har hon inte sett till.
– Det är oklart hur det ser ut i dag. Oavsett är det svagt att staten inte tänker på geografin och betydelsen av att ha representation från människor som allra minst har sin bakgrund i regionen och därigenom förståelse för förutsättningarna.
I höstas gav hon i egenskap av civilminister ett regeringsuppdrag åt arbetsmiljöverket att titta närmare på smygcentralisering av tjänster vid myndigheter.
– Det vi noterat är att trots att staten förlagt huvudkontoret på en mindre ort så har ändå ledningsfunktioner fortsatt funnits i storstäder. Man har inte gjort något för att ändra på detta. Det finns exempel där man bjudit in till jubileum till Stockholmskontoret.
Ida Karkiainen fortsätter:
– Det här är delar i en stark centraliseringstrend som pågått ett längre tag. Att man med oklara argument stängt ned lokalkontor, flyttat tjänster och stärkt upp i storstäder. Ofta Stockholm.
Bland statliga bolag verksamma i Norrbotten finns färska exempel på utvecklingen.
Vattenfall Vattenkrafts huvudkontor finns i Luleå och vd har varit stationerad här. Men när Christer Ljunggren förra året gick i pension gick tjänsten till stockholmaren Johan Dasht.
Och när LKAB:s HR-direktör, Luleåbon Grete Solvang Stoltz, slutade för 1,5 år sedan efterträddes hon av Maria Reinholdsson, bosatt i Stockholm.
Ida Karkiainen anser att även statliga bolag har ett ansvar liknande statliga myndigheters.
– I dessa tider när mycket av verksamheten automatiseras och antalet arbetstillfällen minskar är det extra viktigt. Det finns en stark symbolik i att allt fler chefer bor i Stockholm. Jag också tänker på när Vattenfall skulle flytta ett 30-tal jobb från Jokkmokk till Indien, då blev det ramaskri. Det var bra att Vattenfall kompenserade för detta.
Om man vänder på det, är det inte en möjlighet att man kan rekrytera bättre om chefen kan bo på avstånd?
– Nej, det argumentet används ofta av statliga bolag och myndigheter. De säger att det är svårt att hitta rätt kompetens och att det kan få konsekvenser för verksamheten. Men det är faktiskt tvärtom.
Ida Karkiainen hänvisar till en utredning som Riksrevisionen presenterade i februari, där effekterna av utlokalisering av myndigheter åren 2004–2020 granskats. Riksrevisionen pekar på flera positiva effekter, som lägre lokalhyror och lägre personalomsättning. Att rekrytera kompetens har också fungerat. Riksrevisionen konstaterar vidare att utvecklingen inte brutits. Stockholms andel av statligt anställda ökar.
– Personalomsättningen är ett allvarligt problem. Den är så hög som 20 procent per år i Stockholm och skapar ett svårt läge för många myndigheter, säger Ida Karkiainen.
Vattenfalls pressekreterare Magnus Kryssare lämnar en skriftlig kommentar om vd-tillsättningen i Luleå.
"Vattenfalls Vattenkraft har verksamhet och medarbetare spridda i hela Sverige och i Finland. I vd-jobbet ingår också många kontakter med myndigheter och politiker från hela landet. Med det sagt tillbringar vd och ledningsgruppen flera dagar i veckan i Luleå och Norrbotten", skriver Kryssare.
Har Vattenfall något extra ansvar som statligt företag?
"Vattenfall följer statens ägardirektiv, som anger att bolaget ska ha en viss avkastning och leda utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Utöver det har företaget inte ett särskilt samhällsansvar utan är en aktör bland flera på en avreglerad marknad. Men med det sagt är Norrbotten mycket viktigt för Vattenfall. Vattenkraften är en avgörande del i elförsörjningen och i omställningen mot ett fossilfritt samhälle.", skriver Kryssare.
Inte heller LKAB anser att man har något extra ansvar.
– Vi är verksamma på en konkurrensutsatt marknad och måste fatta beslut därefter. Men jag tror inte det undgått någon att LKAB:s planer är att växa i Norrbotten. Så det arbetet påverkas inte. All erfarenhet och bakgrund spelar givetvis roll men i en rekrytering av en hög chefstjänst ska mycket samsas. Där tror jag inte att bostadsort fäller avgörandet. Vi har en digital teknik i dag som skapat helt nya möjligheter till möten och dialog, säger Niklas Johansson, kommunikationsdirektör.
Han uppger att såväl Jan Moström (vd, bosatt i Umeå) som Maria Reinholdsson (HR-direktör, bosatt i Stockholm) har sina tjänsteplaceringar i Luleå.
– Maria Reinholdsson är nog mer i Luleå, Kiruna och Gällivare än hon är på kontoret i Stockholm. Jan Moström jobbar från flera platser. Var man än sitter som chef kan man ha folk under sig på andra orter. Så ser det ut och kommer att bli än mer tror jag i takt med att vår verksamhet växer, säger Niklas Johansson.
Luleåbon Gunnar Axheim har bland annat varit chef vid Bolidens Rönnskärsverk, gruvdirektör vid Boliden och vd för Vattenfall vattenkraft. I dag sitter han i LKAB:s styrelse.
– Jag jobbade operativt från 1980-talet till 2010-talet. Det är enorm skillnad i hur man ser på chefsplaceringar nu för tiden. Den generella utvecklingen är att starka centrum drar till sig kompetens. Och med den utveckling som skett i ny teknik, inte minst under pandemin, anser jag att det är fullt möjligt att ta rätt strategiska beslut oavsett var man bor. Men jag tillhör förstås dem som tycker att man kan ha ett nog så intressant liv i norra Sverige.