Roger Hamberg, statsgeolog på SGU, är en av de som bidragt till undersökningarna av gruvavfallet i Sverige.
På uppdrag av regeringen har SGU åter gett sig ut på skattjakt i de svenska gruvavfallen. Myndigheten har tagit prover vid nedlagda gruvor i hela landet, som Adak och Blaiken i Västerbotten samt Laisvall och Viscaria i Norrbotten. I Viscaria-gruvan i Kiruna där bolaget Copperstone Resources närmar sig ett återöppnande är faktiskt utvinning av metaller ur avfallet en del av företagets lönsamhetskalkyl.
– Det är svårt att säga något generellt, men eftersom Copperstone tittat på att utvinna metaller ur sitt avfall så ser de ju klart ett ekonomiskt värde. Men, det är mer ett undantag än en regel, i dagsläget finns mycket få exempel på att utvinning av metaller ur gruvavfall kan göras på ett lönsamt sätt, säger Roger Hamberg.
Han och kollegorna vid SGU har tagit prover och analyserat gruvavfall vid mer än 70 nedlagda gruvor i Sverige. Det har också gjorts kartläggningar av aktiva gruvors avfall.
Vid den nedlagda gruvan i Adak som drevs mellan 1941–1977 är gruvavfallet idag helt övertäckt för att minska urlakningen av metaller. Analyserna av SGU:s prover visar på förhöjda halter av kobolt och koppar.
– Men det behövs betydligt fler prover för att kunna ge någon helhetsbild, det skulle kräva hundratals prover. Det finns i dagsläget ingenting som visar på om det är lönsamt att utvinna metaller ur avfallet i Adak, säger Roger Hamberg.
Boliden Minerals förbereder en ny koncessionsansökan för Laver, efter att ha fått avslag från sin första efter regeringsbeslut. Det krävdes Natura 2000-prövning i samband med koncessionen. Brytning i Laver pågick 1943-1946 och i avfallet fann SGU 590 ton koppar.
I Laisvall togs prover med spade och handborr och de 18 insamlade proverna indikerar förhöjda halter av bly och zink. Uppskattningsvis kan det finnas 230 00 ton bly och 62 000 ton zink i avfallet.
Det kan låta mycket, men att få lönsamhet i att utvinna metaller ur avfallet är svårt, då det inte finns någon gruvinfrastruktur kvar, anrikningsverket är exempelvis rivet sedan länge.
– Det skulle behövas att ett anrikningsverk ligger i eller i närheten av Laisvall. Inköp av ett anrikningsverk är mycket kostsamt, och det skulle göra att lönsamhetskalkylen kan se helt annorlunda ut, säger Roger Hamberg.
Fördelningen av metallerna i avfallet är också en nyckel till lönsamhet.
– Man kan luras av de stora mängderna, tittar vi på Aitik så finns där 895 miljoner ton gråberg, vilket är en jättestor mängd. Gråberget har låga halter kobolt, men eftersom det handlar om så stora volymer, så kan det innehålla jättemycket kobolt. Men du kan ju inte anrika denna kobolt. På grund av de stora volymerna som måste processas, så kommer det troligtvis inte att vara lönsamt, eller miljömässigt hållbart för den delen, säger Hamberg.
Men lönsamhet är inte enda skälet att titta på gruvavfallet.
– Att kunna räkna med miljönyttan från utvinningen ur gruvavfall kan vara en väg framåt för samhället. Om gruvavfallet blir mindre miljöfarligt efter bearbetning och det i sin tur ger minskade kostnader för företaget blir det mer attraktivt för företagen att ta vara på större del av sitt avfall. Idag får du en klapp på axeln om du renar ditt gruvavfall mer än vad tillstånden kräver, men med rätt incitament för företag så kan miljönyttan för samhället bli ännu större, säger Hamberg.
Gruvarbetare i Adak. Adakfältet bröts med start 1940 av Boliden AB. Malmen fraktades till Kristinebergs anrikningsverk fram till 1945. Sedan dess producerades 5,4 miljoner ton anrikningssand som del av koppar och zinkbrytningen fram till gruvans stängning 1977.
Uppdraget som SGU fått från regeringen kan vara ett sätt att glänta på dörren för den framtiden, menar Hamberg.
– Våra undersökningar ger någon slags indikation om att det finns metaller i de här avfallen och hur mycket det kan röra sig om. Mer kunskap om gruvavfallet kan öppna upp för någon slags framtida utveckling, som också har sina utmaningar, inte bara tekniska, utan även juridiska.
Uppdraget kan också ses i ljuset av kommande lagstiftning kring kritiska och strategiska råvaror där akten ”Critical Raw Materials Act” just nu slutförhandlas inom EU. EU förbrukar idag cirka 25 procent av världsproduktionen av kritiska råvaror samtidigt som vi endast bidrar med 1–2 procent. Återvinning av gruvavfall som innehåller kritiska råvaror är en del av EU:s strategi för att öka självförsörjningen. Men för att få en bra uppskattning av potentialen, krävs stora mängder data.
– SGU har väldigt mycket data om våra olika mineralfyndigheter och gruvor, i och med detta uppdrag får vi mer koll på metallinnehållet i våra avfallsströmmar också, vilket är mycket positivt, säger Hamberg som också jobbar med EU-projekt där många medverkande länder har väsentligt mindre data än Sverige.