Skylter varnar för strålning och anger att delar av provbrytningsområdet där Illona och Johan Fjellström befinner sig är lämnat exponerat av forskningsskäl.
– Det känns bara obehagligt när jag tänker på det. Alla vet hur farligt det kan vara, säger Illona Fjellström.
Röda hällar ligger öppet i naturen. Unga tallar vittnar om att området avverkats för inte alltför länge sedan. Bakom höjden västerut rinner bäcken som gett platsen dess namn.
Skyltarna med gula varningstrianglar som LKAB satt upp efter att bolaget avslutade sin provbrytning av uran 1981 ger kalla kårar efter ryggraden.
"Berggrunden på området innehåller uranhaltig mineral".
"Förhöjda nivåer av strålning finns i anslutning till de frilagda hällarna".
– Det skulle gå otroligt snabbt för radioaktivt vatten att nå Hornavan och att sjön skulle bli kontaminerad, säger Johan Fjellström.
Hornavan är Sveriges djupaste sjö och ligger bara ett par kilometer från området där LKAB provbröt uran. Illona Fjellström.
* * *
I Norrbotten och Västerbotten finns i dag 13 kända fyndigheter av uran, enligt myndigheten Sveriges geologiska undersökningars (SGU) förteckning.
Bergsstaten delar in de svenska uranfyndigheterna i två huvudgrupper. Den ena är stora men låghaltiga tillgångar som finns i alunskiffer och fosforiter i exempelvis Västra Götaland, fjällkedjan och Skåne. Den andra typen är mindre men uranrikare mineraliseringar, ofta gångförekomster.
Demonstration mot kärnkraften i Forsmark 1980.
Efter kärnkraftsomröstningen 1980 fasades den statliga uranprospekteringen ut i Sverige. Sedan de första kärnreaktorerna byggdes på 1950-talet hade nationen haft långt gångna planer på att bli självförsörjande på uran.
Historiskt har brytning framför allt förekommit i Ranstad, nära Skövde. Ranstad skifferaktiebolag provbröt åren 1965–1966 och 1967–1969. Från 1978 ägdes bolaget av LKAB (50 procent), Boliden (30 procent) och Studsvik energiteknik (20 procent).
1981 pågick LKAB:s provbrytning i Pleutajokk.
En metod att effektivare bryta den skiffer där uranet fanns skulle utvecklas, men planerna blev aldrig verklighet. Ranstadområdet efterbehandlades i mitten av 1980-talet när koncessionen upphörde.
* * *
Uranbrytning har länge varit en kontroversiell fråga i Sverige på grund av miljöriskerna. Nya prospekteringstillstånd har mötts av starka protester och 2018 förbjöds uranbrytning av riksdagen.
Men det senaste året har frågan fått ny luft. Sverigedemokraterna har gått i bräschen för att avskaffa förbudet. När den nya regeringen i höstas pekade ut en satsning på kärnkraft öppnade det för en lagändring. Efter årsskiftet talar även regeringspartierna högt om svensk uranbrytning, bland annat med hänvisning till att Sverige har sträng miljöprövning och hög säkerhet kring gruvor.
Mattias Karlsson, riksdagsledamot och gruppledare för Moderaterna i riksdagen.
Riksdagsledamoten Mattias Karlsson (M) från Luleå lyfter flera olika perspektiv kring det som nu sker.
– För det första är det helt rimligt att återgå till hur det var innan förbudet. Sverige kommer vara beroende av uran framöver. Till stor del är vi beroende av import från Ryssland. Ur en säkerhetsaspekt är det viktigt att bli mer självförsörjande. 27 procent av Europas kända urantillgångar finns i Sverige. Det är rimligt att vi med våra högt ställda miljökrav bryter uran.
Mattias Karlsson tror dock inte på någon urangruva i norra Sverige.
Uranbrytningen i Pleutajokk, Arjeplog. Johan Fjellström vid området för provbrytningen i juni 2023.
– Jag har svårt att se en ny gruva i Arjeplog, exempelvis. Uranhalten är relativt låg och det finns många motstridiga riksintressen som gör det komplicerat. Fyndigheter i Billinge och Jämtland har högre uranhalt. Där kommer det vara mer lönsamt att bryta.
Karlsson påpekar att uran finns som restprodukt i brytningen av sällsynta jordartsmetaller, exempelvis vanadin.
– Om Sverige ska kunna ta hand om dessa oerhört viktiga tillgångar är det avgörande att uranbrytning tillåts i lagstiftningen.
* * *
1968 sommarjobbade den då 20-årige Johan Fjellström på SGU. Myndigheten kartlade berggrunden och bland annat karterade man uranfyndigheten i Pleutajokk, som var väglöst land då.
– Vi åkte båt över Hornavan. Jag kunde inget om mineraler direkt, utan jag var med eftersom jag kunde trakten och var bra på att bära och gå, säger han.
Planerna på en urangruva splittrade Arjeplog. Illona Fjellström och Johan Fjellström berättar om drygt 40 år gamla minnen och visar tidningsurklipp.
Vi sitter i familjen Fjellströms hus i centrala Arjeplog, där Johan och hustrun Illona nu driver pensionat, framför allt under vintertestsäsongen. De bjuder på kaffe och fikabröd, och visar gamla tidningsurklipp.
Hon kommer från Sydafrika. De träffades 1972 i en kibbutz i Israel, och sommaren därefter var Illona med Johan när han återigen sommarjobbade i Pleutajokk med personal från SGU.
– Geologen sade att "om du vill ha barn ska du inte sätta dig här". Jag tänkte, gud vad är det här för ett ställe.
I Johans familjehem på Storgatan i Arjeplog driver de ett pensionat.
Illona Fjellström visar både gamla klipp i album och nyare reportage som gjorts om kampen om Pleutajokk.
Paret flyttade till Sydafrika i fem år men återvände till Arjeplog 1977. Ett par år senare blossade striden upp om den urangruva som LKAB ville anlägga.
– Vi hade två små barn då och min känsla var att jag absolut inte ville ha någon urangruva. Den rena miljön och oförstörda naturen var för viktig. Vi var flera som kände samma sak och vi fick kontakt med ännu fler likasinnade från Sverige och andra delar av världen, säger Illona.
Hon blev en av förgrundsgestalterna i föreningen Arjeplogare mot Pleutajokk (AMP).
Debatter om gruvan i Pleutajokk hölls bland annat i sporthallen i Arjeplog.
– Det blev som en folkrörelse. Vi arrangerade föreläsningar och stormöten med debatter i sporthallen. Det var fullsatt med tv och radio på plats. Vi hade inte mycket pengar jämfört med politikerna och företagen, men vi hade kunniga personer som ställde upp för sakens skull.
Proggbandet Jorm från Luleå anslöt sig till protesterna och gjorde bland annat låten "Pleutajokkrokk".
Planerna på en gruva drevs av Socialdemokraterna, som styrde Arjeplog. De såg framför sig nya jobb och ett uppsving för bygden.
– Samhället delades i två läger. Det var en hemsk tid på det sättet, säger Illona.
Pleutajokk från ovan. På bilden syns det kvarlämnade provbrytningsområdet och sedimentdammar, samt bäcken som två kilometer nedströms mynnar i Hornavan.
Bäcken Pleutajokk rinner genom området och mynnar i Hornavan.
– Socialdemokraterna tog till och med hit Olof Palme. Men det var starka känslor emot. Pleutajokken rinner rakt ut i Hornavan, som är själen och hjärtat i Arjeplog, säger Johan.
Samtidigt var han själv anställd som reporter på Piteå-Tidningen. Därmed var han tvungen att hålla sig neutral i frågan.
– Jag blev utsatt för påtryckningar. Höga politiker ringde upp chefredaktören och hotade med att säga upp PT på grund av min rapportering. De ville få bort mig. Men chefredaktören ansåg att jag hade gjort ett bra jobb.
Som lokalreporter var Johan Fjellström tvingad att hålla sig neutral i frågan. "Jag blev utsatt för påtryckningar", berättar han.
Provrytningsområdet i Pleutajokk i april 1981.
Folkomröstningen slutade med seger för nej-sidan. Det politiska beslutet blev dock ja, med en rösts marginal. Allt slutade ändå med att LKAB 1981 drog sig ur projektet eftersom det ansågs svårt att få lönsamhet i.
– Då firade vi. Det var en stor seger, säger Illona Fjellström.
* * *
Arjeplogs förra kommunalråd Britta Flinkfeldt (S) var i 15-årsåldern när Pleutajokk var i hetluften. Hennes far Hilding Flinkfeldt (S) var fullmäktiges ordförande och en av de drivande krafterna bakom gruvan.
– I den åldern har man svårt att förhålla sig till vad som är rimligt och rätt. Vi var nog mer betraktare. Men jag kommer ihåg att vi reagerade på att det exempelvis kom människor från andra delar av Sverige och talade om för oss vad som skulle hända i kommunen.
Britta Flinkfeldt (S), tidigare kommunalråd i Arjeplog. Numera är hon ordförande för miljö- bygg- och räddningsnämnden. "Vi kanske har frågan om Pleutajokk på vårt bord snart", säger hon.
Hon berättar att fadern mottog mordhot.
– Jag minns att grannar slutade tala med varandra. Det är tur att det inte fanns sociala medier på den tiden. Det är ju så att en gruva skapar välstånd men jag önskar verkligen inte den här debatten igen i dag.
Informationschef Lennart Wennberg, projektledare Knut Sörensen och LKAB:s miljöchef Tord Öhnqvist innan området fylldes igen.
Britta Flinkfeldt fortsätter:
– Det finns två sidor av myntet. Vatten som rinner lakar ur uranet ur berget, och Pleutajokk är tillsammans med Nasafjäll de två områden i Arjeplog som länsstyrelsen än i dag kategoriserar som "högsta riskklass". Å andra sidan, ska vi ha kärnkraft och låta något u-land bryta uranet? Hur moraliskt är det? Det här är fasen inte enkelt.
* * *
Vägen mot Pleutajokk går efter små och guppiga skogsbilvägar.
Vi tar bilen tillsammans med paret Fjellström, från deras hus. Åker mot nordväst, förbi sjön Kakel och skidbacken Galtispouda. Strax efter avtagsvägen mot Rebakudden tar vi vänster, och skumpar efter gamla skogsbilvägar, genom gammal, vacker skog, förbi lågfjällen Lulep Iksják och Alep Iksják.
Vi svänger vid skylten Uranvägen, och hittar fram till provbrytningsområdet som LKAB lämnat delvis exponerat i forskningssyfte, enligt en av skyltarna. Siffror är målade på de olika hällarna. Ett rostigt rör, sannolikt från ett gammalt borrhål, ligger kvar.
Vi kommer fram till vägskylten som indikerar att vi är på rätt spår.
Ett rostigt rör ligger kvarlämnat i terrängen.
Johan Fjellström, som fortfarande har en del fotografuppdrag på frilansbasis, flyger drönare. Från fågelperspektivet ser vi var bäcken går, och hur bäcken någon kilometer längre ned mynnar i Hornavan.
Vi åker tillbaka en bit, där en bro går över bäcken. Johan Fjellström pekar mot en öppen yta, nära bron.
– Här var det stormöten. Jag tog en bild på Palme med öppen gylf. Men den ville inte PT ta in (skratt).
En bit nedströms provbrytningsområdet går en bro över Pleutajokk. Här var det stormöten för 40 år sedan, berättar Johan Fjellström, som bevakade händelsen för Piteå-Tidningens räkning. Illona Fjellström tillhörde motståndsrörelsen.
Mawson AB är det senaste bolag som haft undersökningstillstånd för Pleutajokk. Det gick ut 2016.
Illona Fjellström säger att hon fick ont i magen när hon hörde att uranbrytningen är aktuell igen.
– Av en slump sprang jag på kommunalrådet Isak Utsi i går och sa att jag var orolig. Han sade att kommunen nog kommer att ha veto i frågan om det blir en lagändring, säger hon.
Hornavan är Sveriges djupaste sjö och ligger bara ett par kilometer från området där LKAB provbröt uran. Efter att ha besökt provbrytningsområdet åker vi till Hornavan, där Johan Fjellström släcker törsten direkt ur sjön.
Johan känner inte lika stark oro.
– Vi har dåliga erfarenheter av gruvor i Arjeplog. Laisvallgruvan har förgiftat botten på sjön Aisjaur. Men min känsla är att gruvbranschen är säkrare i dag. Tekniken har gått framåt.
– Men varför här? säger Illona. Det måste finnas platser där naturen inte är orörd på samma sätt.
– Så säger alla, även när det gäller till exempel vindkraft. Någonstans måste det ju byggas för det behövs mer el och metaller, säger Johan.
"Jag tänkte, gud vad är det här för ett ställe", säger Illona Fjellström.
Han säger sig ha förståelse för argumentet, att om Sverige ska satsa på kärnkraft så bör landet också bryta uran.
– Det ligger något i allt det där. Men jag är absolut inte för en gruva på den här platsen. Om det blir en olycka får det förödande konsekvenser för livet i Arjeplog.
Arjeplog en stillsam dag i juni i år. För drygt 40 år sedan splittrades samhället av planerna på en urangruva.