Forskningsprojektet Hybrit har i pilotanläggningen i Luleå tagit fram fossilfri järnsvamp med hjälp av vätgas. Nu är satsningen föremål för omfattande kritik.
– Ett obehagligt angrepp på norra Sverige, säger den tidigare Piteåbon.
Han är bosatt i Stockholm men följer utvecklingen i norr på nära håll. Dels är han styrelseordförande i Kaunis Iron där han har starka intressen, och dels fungerar han som rådgivare åt både Northvolt och H2 Green Steel.
Han har tagit del av den kritik som förts fram av bland andra nationalekonomen Magnus Henrekson och Svenska Dagbladets ledarskribent Peter Wennblad.
En av synpunkterna är att den svenska elen kunde göra mer klimatnytta om den exporterades utomlands och användes till att konkurrera ut smutsig kolkraft.
– Att vi ska producera el i Sverige och bygga ledningar för att man ska ersätta kol i Tyskland, det är fullständigt befängt. Det är helt omöjligt. Det är till och med helt omöjligt att vi ska bygga vindkraft i norra Sverige och transportera elen till södra Sverige. Hela resonemanget är dumheter. Det man egentligen vill är att vi ska använda elen i Sverige, så att hushåll, företag och tjänstesektor får lägre elpris.
Anders Sundström jämför det nya tonläget kring klimatsatsningar i Sverige med det som finns i USA. "Det har ansetts viktigt att komma bort från koldioxiden, men nu frågar man sig i stället om vi verkligen behöver ställa om till det gröna. Det är ungefär som skillnaderna mellan Bidenadministrationen och Trumpadministrationen", säger han.
Anders Sundström anser att grogrunden finns i en gammal konflikt.
– Ska Sverige vara en industrination eller ska vi vara en nation där vi stryker skjortor åt andra? Det är ganska mycket "stad och land" över det. Min erfarenhet från ett långt liv är att det är svårt över tid att exportera kunskap utan att paketera i en industrivara. Förr eller senare kommer verkligheten ikapp.
– Sveriges styrka bygger på att vi kunnat behålla en livskraftig industri som i sin tur efterfrågar kvalificerade tjänster. När man nu vill ifrågasätta den svenska modellen så kan vi dra oss till minnes 90-talet, då it-sektorn skulle ersätta industrin. Det var tur att vi inte valde den vägen.
SSAB:s tekniske direktör och Hybrits skapare Martin Pei visar upp fossilfritt järn från Hybrits pilotanläggning.
Sundström bemöter kritiken mot att projekten skulle vara statsstödsdrivna.
– Om vi börjar med Northvolt, som kommit längst, finns det inget nationellt statsstöd alls. Det finns däremot en del EU-finansiering. H2 Green Steel har ännu så länge bara privata pengar. Det finns en del lånefaciliteter på EU-nivå men det är inget unikt för oss. Jämför vi med Nordamerika så är det stödet betydligt mer omfattande och generöst. Om man vänder på det: ska vi vara en del av EU och finansiera EU men inte ta del av stödet, då är det ju fullständigt hål i huvudet.
– Däremot Hybrit har fått ett ganska omfattande statsstöd, men det är ju ännu så länge inget konventionellt projekt. Det är ren forskning. Inte heller i LKAB:s satsning på järnsvamp finns något statsstöd.
Pilotanläggningen i Luleå invigdes i oktober 2020.
Anser du att det är politik i den kritik som förs fram?
– Lite grann. Det jag ser är den här frågan: "Behöver vi verkligen ställa om till det gröna?". En framväxande opinion, främst ledd av SD. Men att den ätit sig så här långt in i borgerligheten, det tror jag inte.
– Vad det i stället handlar om är konkurrens om elen. Det finns en stark ovilja i södra Sverige gentemot industriprojekten i norr. Starka politiska krafter ifrågasätter prisskillnaden i elpriset och ser att en stor konsumtion i norr utsätter kraftsystemet för stor påfrestning och riskerar att driva upp priset i söder. Så ja, lite politik är det.
Med tanke på de frågetecken som finns kring elförsörjningen, är det inte rimligt att projekten i norr ifrågasätts?
– Alltid bra med granskning. Men det är viktigt att också förstå de intressen som står bakom dem som formulerar kritiken.