– Det bästa för oss och våra möjligheter att lyckas är om hela regionen växer tillsammans, säger hon.
Skellefteås ökning förra året på drygt 1000 personer var den högsta på 50 år. Ändå behöver Skellefteå mer än dubbla takten om man ska lyckas nå målet med 90 000 invånare 2030 och 100 000 år 2040.
Befolkningsmålet är viktigt för ett ökat skatteunderlag, och att ekvationen med Northvolts expansion, underleverantörer, andra tjänsteföretag och nya behov inom offentliga verksamheter ska lösas.
– Vi presterar väldigt bra, men det är inte tillräckligt bra. Det kanske säger något om utmaningen, konstaterar Helena Renström.
Trenden är trots allt lovande. Ökningen första kvartalet 2023 var 358 personer. Vilket kan jämföras med första kvartalet 2021 då ökningen var 108 personer.
– Första och tredje kvartalen brukar vara svagare för oss, eftersom många studenter flyttar då. Andra kvartalet är starkt, då studenterna flyttar hem. Utifrån det var vi jättenöjda med första kvartalet. Vi var faktiskt på nionde plats i riket. Men vi har också lärt oss att det är siffrorna i slutet av året som betyder något.
Prognosen för 2023 är en ökning på 1400 personer. Blir det verklighet kan Skellefteå slå noteringen från 1994 på 75 822 personer, då Skellefteås befolkning var som störst.
– Antingen slår vi den i år, eller så blir det nästa år.
Men Skellefteå behöver en stadig ökning av befolkning många år framåt. I kommunens prognoser ska den toppa år 2026 med cirka 3000 personer.
– Beräkningen är gjord utifrån en mängd data, alltifrån när Northvolt ska "rampa upp" till ökning av offentlig sektor, privata investeringar och byggande av bostäder, säger Helena Renström.
Födelsetalen är dock vikande, i Skellefteå liksom i hela landet.
– Det innebär att differensen mellan inflyttning och utflyttning avgör om vi lyckas. Vi måste i princip dubbla inflyttningen de närmaste åren.
Sedan 2020 har antalet inflyttade ökat med 1000 personer, från drygt 2000 till drygt 3000. Övervägande delen är i familjebildande ålder, mellan 20–40 år.
Samtidigt minskar utflyttningen något, även bland kvinnor.
– Positivt, eftersom vi har en något högre andel män i kommunen. Det vi dock ser är en ökad inflyttning av män. Vi behöver jobba med näringslivsstrukturen för att kompensera detta, säger Helena Renström.
Kommer ni nå 90 000 år 2030?
– Ja, det tror jag. Det är det vi jobbar för.
Om det målet uppfylls kan Skellefteå passera Luleå i befolkning. Även om det finns ett attraktionsvärde är det dock sekundärt, enligt Helena Renström.
– Vi ser det som att vi tillhör en gemensam tillväxtregion. Det bästa är om de andra kommunerna också lyckas, för då får vi en högre koncentration av människor och då blir det lättare för företagen att hitta kompetens.
Luleå har 100 000 invånare som mål år 2040. Här brottas kommunen sedan många år med en lägre takt i befolkningsökningen än önskat, 300–400 personer per år.
Ska målet nås måste Luleå upp på en snittökning om nästan 1200 personer per år.
Men stora industrisatsningar knackar på dörren och uppemot 1500 nya jobb kan skapas utifrån de planer som Talga, Fertiberia och LKAB presenterat, samtidigt som Luleå även räknar med att H2 Green Steels etablering ska spilla över på kommunen.
– Vi tänker att när det väl kommer igång så kan det bli så att Luleå växer exponentiellt. Vi ser fortfarande målet som spänstigt och nåbart, säger Elisabeth Ennefors, kommunikationschef.
Luleå har en nära samverkan med Boden och sneglar en hel del på det som Skellefteå redan gjort.
– Vi tävlar inte på något sätt. Om Skellefteå lyckas är det bra för oss för då vänds fler blickar hitåt.
Elisabeth Ennefors talar om de faktorer som blir avgörande de närmaste åren:
- Stadens attraktionskraft, som exempelvis sitter i evenemang, kulturliv, och hur bussar och skola fungerar.
- Att få fler studenter från Luleå tekniska universitet att stanna i norra Sverige.
- Men också om det ambassadörskap som kommunen vill att Luleåborna själva kan utgöra.
– Det går inte att köpa 20 000 invånare med annonser eller reklam. Då blir det bara en kuliss eller en film. Det avgörs i hur vi talar om vår stad och hur attraktivt vårt liv och vår livsstil är. Inte minst mot invånare från andra delar av Europa. Det såg vi själva när vi var på migrationsmässan i Holland i april, säger Elisabeth Ennefors.