Det vill säga att utveckla och i högre grad erbjuda lockande och hållbara boendemiljöer, med exempelvis bostäder, fritid, skola, omsorg, idrott och kultur.
Hur bra är kommunerna på att anpassa sig mot en internationalisering och utländsk arbetskraftsinvandring, där engelskan blir allt viktigare?
Vem har kommit längst i att erbjuda ett diversifierat näringsliv och en mångfald på arbetsmarknaden?
Det ska vi belysa i en artikelserie där vi synar kommunerna Skellefteå, Luleå, Piteå, Boden, Gällivare och Kiruna på fyra olika områden. Till vår hjälp har vi Jonas Lundström, Luleåbon som sedan nio år tillbaka arbetspendlar till Västerbotten och uppdraget som chef för näringsliv och samhällsbyggnad inom Region Västerbotten.
– Jag måste säga att samtliga inblandade kommuner omgående förstod stundens allvar och gör ett bra arbete för att möta upp planerna, säger Jonas Lundström.
Han konstaterar dock att det är stora utmaningar och att kommunerna har olika förutsättningar.
– Bara en sån sak som vilka möjligheter man har att manna upp med kompetens. Skellefteå hade över lång tid inte haft behov av speciellt många bygglovshandläggare, exempelvis. Helt plötsligt skulle man växa med 1000 personer per år och hade ett fåtal handläggare. Det gick dåligt ihop men Skellefteå har lyckats lösa det.
Lundström lyfter även de ekonomiska risker kommunerna tvingas ta när utvecklingen ska gå extremt snabbt och kommunerna tvingas låna miljardbelopp.
– Hur mycket ska befintliga invånare stå för i risk gentemot de som inte flyttat in ännu? Hur stor risk ska allmännyttan ta för att få fram bostäder? Eftersom det som händer i norra Sverige är av nationellt intresse bör riskerna fördelas nationellt, regionalt och lokalt. Jag säger inte att det är så enkelt att regeringen ska slanta upp, men vi måste i alla fall diskutera det och hitta vägar framåt.
Möjligheter till utbildning är en annan faktor.
– Vi har ju Luleå tekniska universitet, som har campus i Skellefteå och Piteå. För dagen är det ett underskott på studenter på alla orterna.
– Skellefteå är en av Sveriges mest välskötta kommuner, bland annat genom ägandet av Skellefteå kraft. När det till och med är en utmaning för Skellefteå att svara upp mot, i det här fallet Northvolts etablering, då förstår man att det måste till andra strukturer. Såväl Gällivare som Boden står inför samma sak genom Hybrit och H2 Green Steel.
Debatten har funnits ett tag, men det händer ju ingenting?
– Men det gör ju faktiskt det. Staten i form av Svenska kraftnät, Trafikverket och Arbetsförmedlingen har gjort satsningar under Peter Larssons tid som samordnare. Men det behövs mera.
Hur hjälper kommunerna varandra då? Jonas Lundström uppger att de 60 miljoner av EU-medel som Tillväxtverket gjort en utlysning till arbetet med grön omställning gjort skillnad.
– För Västerbottens del har det tillförts riktade resurser för vuxenutbildning mot batteriindustrin. Jag ser även att kommunerna i högre grad har en dialog och ett utbyte. Luleå–Boden har till exempel ett väl utvecklat samarbete.
När man talar stadsutveckling är Umeå är en förebild i norra Sverige. Jonas Lundström anser att en tydlig politik mot tillväxt, bostadsbyggande, kultur och utbildning tagit staden dit man är i dag.
– Man har breda politiska överenskommelser och en målmedvetenhet som skapat en lång utvecklingskurva. Jag vet inte många universitetsstäder som där man jobbar så framgångsrikt med att bygga samverkan med sitt lärosäte.