Så här ser det ut idag i Norra Svartbyn, där arbetet med att bereda marken pågår. Från vänster Karin Hallstan, presschef, och Andy Turner, byggchef.
Här är tio frågor och svar, som besvaras av presschefen Karin Hallstan.
Ser stålverket ut att bli klart under 2025, som ni sagt tidigare?
– Vi räknar med att producera stål och kunna leverera till kund under 2025 med en upptrappning av volymer 2026.
Hur är läget med avtal för råvaruleveranser?
– Vi kommenterar inte pågående kommersiella diskussioner. Vi hoppas på att kunna köpa malm från norra Sverige. Det vore den bästa lösningen för regionen, för AB Sverige och för planeten. Men vi förhandlar med flera olika leverantörer om malmen och tittar även på teknisk innovation inom detta område.
H2 Green Steel vill köpa järnmalmspellets av LKAB. Men gruvbolaget har varit avvaktande och något avtal har ännu inte blivit offentligt.
Ligger planen fast att ni ska starta stålverket med att återvinna skrot, och att stålproduktionen från pellets kommer senare?
– Vi planerar att dra i gång pelletsbaserad stålproduktion några få månader efter produktionsstart, men ja, det första stålet ut ur fabriken kommer göras med återvunnet skrot.
Som planen för Malmbanan ser ut i dag, kommer kapaciteten att räcka för era leveranser när stålverket ska igång?
– Trafikverket har bekräftat att det finns plats för våra leveranser när vi drar igång. I fas 2 i vår produktion, när vi dubblar volymen till 5 miljoner ton stål, så gynnas kapaciteten av dubbelspår Boden-Luleå. Det blir mindre störningskänsligt och tillåter fler goda initiativ i regionen.
Malmbanans kapacitet är en viktig framtidsfråga.
Är tidsplanen för infrastrukturkorridoren, som ska ansluta till industriområdet, i fas med era planer?
– Det är en utmanande tidplan men vi har ett tätt och nära samarbete med kommunen som arbetar för att möta vår tidplan.
Ni har presenterat ett kontrakt med norska Statkraft om köp av 2 TWh el per år i sju år. Men det är väl bara en sjättedel av den energi som ni behöver. Har ni några nya besked kring elförsörjningen?
– Vi kommenterar inte kommersiella diskussioner. Vi har satt basen för vår elportfölj genom vårt avtal med Statkraft, enligt plan. Vi arbetar brett och är trygga med att säkra det vi behöver vid olika milstolpar fram till produktionsstart och framåt.
Har det stökiga världsläget på något sätt påverkat arbetet eller era långsiktiga planer den senaste tiden?
– För ungefär ett halvår sedan meddelade vi att kriget i Ukraina och ett mycket hårt tryck på leverantörskedjor haft effekt på oss och sköt vår tidplan från slutet på 2024 en bra bit in i 2025. Vi behövde ta omtag i flera processer för att säkra att vi inte hade exponering mot Ryssland eller beroenden i Ukraina i olika leveranser. Vi konstaterade också i samband med stängningen av vår B-runda samt då vi informerade om vår lånefinansiering, att vi, trots en situation med ett krig i Europa, inflation och räntor funnit att aptiten för att investera i vårt bolag varit stor.
Ni behöver många specialkompetenser till bygget. Hur ligger ni till med rekryteringen av dessa?
– Detta pågår kontinuerligt och kommer att fortsätta göra det. Det är utmanande, men samtidigt ser vi också ett stort intresse både bland hemvändare till Boden och regionen, samt personer från hela världen som är mycket intresserade av det vi gör. Det är intressant att det finns en hel del branschfolk som vill göra upp med ett koldioxidtungt förflutet. Vårt syfte lockar.
Det finns fortfarande frågetecken kring det historiska stålprojektet. Modellen av stålverket finns i Bodens Business Park.
Det spanska företaget Fertiberia avser att starta en vätgasfabrik i Norra Svartbyn. Har ni några planer på ett samarbete med dem?
– Om och när vi sluter avtal om samarbete med andra bolag, så meddelar vi marknaden i ordnade former.
USA, Tyskland, England är nationer där man dopar utvecklingen mot fossilfritt stål med omfattande statligt stöd. Uppenbarligen pågår ett race. Är ni rädda att bli omkörda?
– För omställningens skull är det viktigt att spelplanen ser likadan ut för nya och etablerade spelare. Så är inte fallet i Europa idag. Redan idag får den traditionella, fossilutsläppstunga stålindustrin, som vår gröna hållbara produktion konkurrerar med, gigantiska statliga stöd genom den fria tilldelningen av utsläppsrätter. Det finns redan en god efterfrågan på grönt stål men skulle de som släpper CO2 behöva betala för det skulle det gröna stålet mycket snabbt bli det mest attraktiva. Politiken har inte klarat av att rätta till detta marknadsmisslyckande och nu hotas EU:s inre marknad genom att nationer skjuter till stöd till egna intressen. Skulle omfattande statsstöd tillkomma till vissa bolag som producerar grönt stål bör ju samma förutsättningar gälla för andra spelare också.
I juli togs det första spadtaget på H2 Green Steels site i Norra Svartbyn.