Gonzalo Nuñez Aranda bor med sin sambo Isis de la Caridad och deras två döttrar i en lägenhet på Mjölkudden i Luleå, där vi träffar dem. Barnen leker ute med sina kompisar.
– Vi har inte berättat för dem ännu. Vi hoppas att det ska lösa sig, säger Gonzalo.
Oron är stor efter beskedet om utvisning som familjen fick i början av september. Föräldrarnas arbetstillstånd är indragna.
– Vi har pengar till att betala räkningar den här månaden men inte nästa, säger Isis, som precis som Gonzalo talar bra svenska.
Med vid intervjun är Emma Engelmark, yrkespolitiker i Luleå. Hennes familj lärde känna Gonzalo och Isis 2015. De har barn i samma ålder och har hjälpt familjen att komma in i samhället, exempelvis att göra ansökningar rätt.
– Nu behöver de ingen hjälp längre. De klarar det mesta själva, säger hon.
Familjen flydde till Sverige 2012. Gonzalo uppger att han är utbildad i den kubanska marinen, men att familjen tillhört en grupp som i hemlighet kämpat för mänskliga rättigheter och emot Kubas kommunistiska regim. I samband med ett uppdrag i Italien, där både Gonzalo och Iris befann sig, fick de vetskap om att deras namn avslöjats vid en razzia mot regeringsmotståndare.
– Min bror har tidigare flytt till USA. Han rådde oss att fly till Schweiz men vi missförstod på grund av att det låter likt Sverige.
De sökte asyl och de första åren bodde de omväxlande i Boden och Råneå. Ett flertal gånger har de sökt och nekats uppehållstillstånd. Sedan maj 2019 har de dock haft tillstånd att arbeta.
Nu är de svartlistade på Kuba och riskerar fängelse, uppger familjen. Eftersom de lämnat landet har de inte heller kvar några rättigheter i samhället, exempelvis till sjukvård.
– Vi har ingen familj eller andra band kvar på Kuba. Vi kommer att kastas i fängelse och våra döttrar hamnar på gatan. De är födda här och ser Sverige som sitt hemland, säger Isis de la Caridad.
Emma Engelmark är starkt berörd av familjens öde och upprörd över hur lagstiftningen slår.
– Allt som finns i den här lägenheten har de tjänat ihop själva. De har inget barnbidrag, inget bostadstillägg och de har inte haft något uppsåt att runda systemet. Allt de gjort är ett litet misstag. Konsekvenserna är orimliga.
Misstaget består i att Gonzalo Nuñez Aranda tagit ett extrajobb som städare på ett hotell i Luleå, samma jobb som Isis också haft.
Arbetstillståndet han beviljades gäller endast för anställning på 75 procent som personlig assistent vid Luleå kommun. Det framgår av texten, men familjen anser att det borde klargjorts tydligare att man inte fick jobba extra.
– Jag hade inte förstått vad som gällde, säger Gonzalo.
Anställningen har gjorts enligt avtal och skatt har dragits. Men Migrationsverket använder ändå beteckningen "illegalt arbete", vilket familjen vänder sig starkt emot.
– Jag har inte försökt dölja något. Anledningen till att jag tog jobbet är att vi vill att våra döttrar ska kunna ha ett bra liv och leka med sina kompisar. De vill ha en cykel. De behöver vinterkläder.
Regelbrottet innebar att Migrationsverket avslog ansökan om förlängt arbetstillstånd och permanent uppehållstillstånd. Familjen ska utvisas, men beslutet är överklagat till migrationsdomstolen. De har begärt inhibition och även yrkat på verkställighetshinder.
Gonzalo har haft en stroke och behöver medicin, något han har läkarintyg på. En av döttrarna har svår astma. Familjen uppger att de inte kommer få tillgång till mediciner på Kuba.
Emma Engelmark tycker att lagstiftningen är fyrkantig och svår att leva upp till för invandrade familjer.
– I vissa fall är det som att lagen är gjord för att vi ska kunna utvisa fler människor. Jag ställer mig också frågande till hur Migrationsverket tänker med barnen. Myndigheten tar inte hänsyn till FN:s barnkonvention, säger hon.
Ärendet med den kubanska familjen är det andra inom kort tid i Luleå. I våras berättade tidningarna om familjen Jean, som efter fyra år fått utvisningsbeslut trots att pappan hade fast jobb inom omsorgen, att flera av barnen var födda i Sverige och gick i skola.
Emma Engelmark anser att den strikta lagstiftningen motverkar utvecklingen och samhällsomställningen i norra Sverige.
– Vi behöver fler människor som vill bo och arbeta här. Men hur ska vi få tag på de människorna när vi kastar ut folk som gör rätt för sig?