"Ett sammelsurium av hur Magnus Henrekson och andra debattörer blandar ihop fakta. Det är samma med diskussionen om elbehovet. Det första verket behöver bara 5-6 terrawattimmar, inte 70", säger kommunikationsdirektör Niklas Johansson, LKAB
Nationalekonomen Magnus Henrekson varnar, precis som flera högerdebattörer, för att Hybrit-projektet och andra industrisatsningar i norr är orealistiska, främst utifrån elbehoven.
LKAB är medvetna om den högljudda debatten och har inte oväntat en annan syn på varför den statliga gruvjätten måste delta i det internationella "teknologi-racet" rörande järnsvampstillverkning och grönt stål.
– Hybrit är ett sätt för oss att bygga vår affär inför framtiden, så att LKAB kan växa mer, fortsätta med gruvorna och bli ett framgångsrikt företag som levererar avkastning till staten och svenska folket. Samtidigt kan vi göra en enorm skillnad för klimatet, säger Niklas Johansson, kommunikationsdirektör för enheten Kommunikation och Klimat.
Han beskriver hur gruvjättens produkt har förändrats genom åren – från styckemalm till fines och pellets och nu vidare till järnsvamp.
– När vi nu ska bryta djupare än 2 000 meter i Malmfälten, då måste vi också säkra att vi kan fortsätta att driva gruvorna och vara konkurrenskraftiga om 20 år, för annars får vi lägga ner. Därför vill vi öka värdet på malmen genom järnsvamp som är värd tre gånger så mycket.
– Dessutom tar vi över den del av värdekedjan som stålverken har haft tidigare. Vi kommer ha högre kostnader men kan också ta mer betalt. Det är hela affärsmässigheten, säger Johansson.
Samtidigt välkomnar LKAB debatten kring elbehoven som uppstår, då gruvjätten framåt 2050 kommer kräva hela 70 terrawattimmar för den vätgasbaserade järnsvampsproduktionen.
Nationalekonomen Henrekson ifrågasätter rimligheten i detta men Niklas Johansson känner sig i trygg i att såväl förra regeringen och den nuvarande avser att hela Sveriges elproduktion måste öka drastiskt parallellt med LKAB:s omställning.
– I Tidöavtalet står att Sverige behöver fördubbla elproduktionen i kommande 25 år till 300 terrawattimmar. Därför ser vi att den här vägen är möjlig. Visst, det är jättesvårt men ska vi bli av med fossila bränslen, då måste samhället elektrifieras. Det gäller både den tunga industrin, bilflottan och mycket annat.
Därför kräver LKAB att landet återgår till den utbyggnadshastighet av elen som skedde tidigare.
– Du vill ha låga elpriser, jag vill ha det också, men ingen är mer intresserad av låga elpriser lika mycket som LKAB.
Gruvjätten pekar ut den landbaserade vindkraften som det mest effektiva kraftslag som kan motsvara gruvjättens elanspråk i kommande år, trots alla intressekonflikter och tillståndsprövningar som hotar.
– Vi är ett land med stor yta, inte minst i norr, och därför skulle vi kunna bygga ut landbaserad vindkraft motsvarande 100 terrawattimmar, samma täthet som i Tyskland och Danmark i dag,
– Men visst kommer konflikter uppstå. Vi ska inte tro att vi kan göra oss av med fossila bränslen utan att det märks. Men sen ser vi också att det sker en teknisk utveckling, där även små modulära reaktorer kan bli aktuella i framtiden.
Hur snart då?
– Vi tror inte att kärnkraften är ett konkurrenskraftigt alternativ förrän i mitten av 2030-talet. Först då kan den komplettera vindkraften. Vi är samtidigt inte intresserade av att ställa det ena kraftslaget mot det andra. Vi är bara intresserade av att vår affär blir så bra som möjligt, och just nu betyder det utbyggd vindkraft men senare kanske även kärnkraft.
Nationalekonom Magnus Henrekson beskriver Hybrit-projektet som helt orealistiskt utifrån de enorma elbehov som uppstår. "Det finns inga privata företag som skulle våga satsa på detta, utan bara rent statliga aktörer som LKAB eller bidragsdopade aktörer som H2 Green Steel", säger Henrekson.
När det gäller den geografiska placeringen i Malmfälten av LKAB:s framtida järnsvampsproduktion ifrågasätts även den av högerdebattörerna.
Niklas Johansson är av en helt annan uppfattning.
– Malmen kommer från Malmfälten. Ska vi skicka vår pellets vidare till andra länder, så att jobben skapas där i stället för i Norrbotten?
Han menar, tvärtemot Henrekson, att Hybrit-projektet ger positiva spridningseffekter för både Gällivare och Kiruna.
– Se på Malmfältskommunerna som knappt har någon arbetslöshet i dag och företag som betalar länets högsta löner.
Vem vill jobba i välfärden då?
– Den typen av problem finns också, ja, men vår verksamhet får definitivt spridningseffekter. För vad skulle hända om LKAB inte hade råd att gå djupare ner i marken och bryta malmen?
Samtidigt finns invändningen att LKAB:s fokus på automation och robotisering inte ger särskilt många arbetstillfällen på längre sikt men kommunikationsdirektören tycker att nationalekonomen argumenterar felaktigt.
– Visst, på en första anläggning för tillverkning av 1,3 miljoner ton järnsvamp handlar det om 150-200 jobb men vi ska göra 24,4 miljoner ton när vi är klara före 2050, med totalt 17-18 liknande verk.
Han menar därmed att Henrekson bara exemplifierar med en liten del av hela Hybrit-projektet.
– Ett sammelsurium av hur han och andra debattörer blandar ihop fakta. Det är samma med diskussionen om elbehovet. Det första verket behöver bara 5-6 terrawattimmar, inte 70.
Är du oroad över att den borgerliga regeringen ändå tar intryck av debatten och kritiken mot industriprojektet?
– Absolut inte. Det är vettigt att alla dessa saker diskuteras, inte minst rörande elen, och debatten kommer handla väldigt mycket om i vilken takt elproduktionen kan byggas ut nu. Däremot är jag oroad över Magnus Henreksons tankevurpor, säger Niklas Johansson, kommunikationsdirektör på LKAB.