Så här ser Amppa Kumpulas nya frisyr ut.
Du har klippt Kaunis Irons logotyp som frisyr och blivit lite av en ambassadör för bolaget på sociala medier. Var kom det här ifrån?
– För det första blev det helt gratis. Jag gör det nämligen själv. Jag har tränat lite med speglar och så. Jag har testat tidigare, men då fick jag inte till det så jag rakade bort alltihop. Men nu gick det bättre. Det var ett speciellt tillfälle, bolaget hade vunnit i domstolen och vi skulle ha julfest, så jag tänkte bara att "Yes, nu får vi alla vara kvar, nu kör vi!".
Vilka reaktioner har du fått?
– Bara positivt. Folk tycker det är häftigt. Jag har haft lite udda frisyrer tidigare men den här var tydligen strået vassare (skratt). Sedan är det kul att få sprida glädje och stolthet över vad man gör och var man jobbar.
Vad tycker du om ditt jobb som malmbilschaufför?
– Jag trivs jättebra. Jag har inte jobbat så länge. Jag jobbade 30 år inom vården innan jag sadlade om. 2019 började jag utbildningen och vid midsommar 2020 gick jag rakt ut till ett jobb. Så det blir min tredje vinter nu. Även fast man sitter ensam i hytten så är det ett socialt jobb. Man träffar folk på terminalen, när man har rast och när man slutar passet. Jag känner mig trygg också. Vi har ständig kontakt med vår trafikledning. Två vändor per dag hinner man med.
"Kul att få sprida glädje och stolthet över vad man gör och var man jobbar", säger Amppa Kumpula om beslutet att klippa Kaunis Irons logga som frisyr.
Jag förstår att det varit en oviss tid i väntan på tillståndet. Vad tycker du om processen och de krav på åtgärder som myndigheter och domstol ställt på Kaunis Iron?
– Jag var nog ganska säker på att det skulle gå vägen, på något sätt i alla fall. Sedan känner man ju att man sitter lite i kläm, om man kan uttrycka sig så. Alla vi som bor här i Tornedalen vill ju ha kvar den vackra naturen, lugnet och tystnaden. Och det är viktigt att man håller tillstånden så att naturen och miljön inte förstörs. Men lite får man jämka om man vill bo kvar här uppe och det borde kunna gå hand i hand, tycker jag.
Kaunis irons malmbilar kör i skytteltrafik mellan gruvan och Svappavaara (arkivbild).
Du är förstås inte objektiv, men hur mycket betyder de nya möjligheterna till gruvor för framtidstron i Tornedalen enligt dig?
– Jättemycket. Det hör man från folk som inte är engagerade i Kaunis Iron också, att det var skönt att det gick vägen. Nu kan man slappna av. Om gruvan försvann skulle mycket annat också försvinna. Den är en ryggrad. För min egen del känner jag att jag kan ha samma jobb kvar till pensionen, om jag vill. Det är skönt.