Vad kan du berätta om din yrkesbakgrund?
– Jag har hunnit jobba ganska många år efter min ekonomutbildning i slutet av 1980-talet och samlat på mig erfarenheter från olika branscher. Det är spännande att notera att många frågeställningar är väldigt likartade, oavsett vilken bransch man arbetar i. Intressemässigt har jag alltid haft en dragning till industriell verksamhet. Det känns som det är ”på riktigt” men det kanske bara är ett ålderstecken i denna digitala tidsålder. Och digitalisering är så klart också en avgörande del av industriell utveckling, inkl vår egen, även om jag tycker det är extra tillfredsställande att det kommer ut fysiska produkter av det vi håller på med. Den erfarenhet som jag branschmässigt har störst nytta av i min nuvarande roll är mina cirka åtta år på Vattenfall, där jag arbetade med elproduktion och försäljning av genererad elkraft på den europeiska energimarknaden.
Hur ligger ni till med Hybritprojektet tidsmässigt och vad händer den närmaste tiden?
– Målet med Hybritprojektet är att visa att det går att i stor skala ha en fungerande fossilfri värdekedja från järnmalmen i gruvan till färdigt stål, och ställa om våra stora ägarbolags nuvarande verksamheter till en fossilfri värdekedja. Det är så klart ett maratonlopp och hela omställningen kommer pågå en bit in på 2040-talet. Det som är häftigt att se är hur hela den europeiska stålindustrin redan har inspirerats av Hybritprojektet och nu lanserar egna liknande projekt runt om i Europa och även i övriga delar av världen. Det är bra eftersom hela stålindustrin behöver ställa om så snabbt som möjligt och den nuvarande masugnstekniken innebär väldigt stora utsläpp av fossil koldioxid. Vi har med vår pilotanläggning i Luleå nu visat att det går och nästa steg är att skala upp tekniken till storskalig industriproduktion. En spännande sak som pågår just nu är att vi färdigställt ett pilotlager för lagring av vätgas i ett trycksatt bergrum där vi nu gör olika försök för att testa den nya tekniken. Vätgaslagring blir en viktig del framöver då elproduktionen förväntas bli ännu mer väderberoende.
Hur har testerna i pilotanläggningen i Luleå utfallit så här långt?
– Testerna går bra och fortsätter. Om man förenklar så kan man säga att vi har lyckats visa att direktreduktion av järnmalmspellets med vätgas fungerar. Samtidigt är det väldigt många olika saker som testas i pilotanläggningen så testerna kommer fortsätta. Utvecklingen kommer pågå i många år framåt och stödja omställningen under en lång tid
Vilka ser du som de största utmaningarna i den utveckling som pågår i norra Sverige?
– Det är så klart väldigt många och stora utmaningar när man håller på något som är en omställning av en hel industri. Vid sidan av de rent tekniska utmaningarna med att demonstrera att tekniken går att använda i stor skala, så är det en stor utmaning att få med alla delar av samhället som berörs. Då menar jag inte bara de formella tillstånden och all infrastruktur runt omkring, till exempel anslutning av elkraft, utan även att få acceptans från alla som påverkas lokalt av omställningen. Omställningen är helt nödvändig på grund av klimatändringarna, och själva omställningen kräver att vi är många som anpassar oss. En del av den anpassningen innebär också att det behövs väldigt många fler människor i norra Sverige. En utmaning och en möjlighet!
Vad tycker du om att göra vid sidan av jobbet?
– Jag gillar att vara utomhus och det får jag hjälp med av en hund som tillkommit i familjen och som nu är nio månader. Jag badar också gärna bastu och tycker det är viktigt att den kulturen utvecklas, inte minst av hälsoskäl. Är medlem i Svenska Bastuakademin som har säte i Kukkolaforsen i Tornedalen.