Spindeln i nätet. Robert Eriksson arbetar med att samordna och synkronisera alla satsningar som ska göras samtidigt i Luleå.
– Bara att säkerställa att all infrastruktur som krävs under byggstöket ska fungera är ett enormt jobb, säger Robert Eriksson, projektchef vid Luleå industripark.
Förutom kommunen är flera kommunala bolag inblandade i arbetet; Luleå Business Region, Luleå hamn, Luleå energi och Lumire.
Själv har han liknats vid koreografen som ska skapa en helhet i en komplex dans.
– De flesta frågor överlappar varandra på något sätt. Men att jobba med något som globalt har så många blickar på sig är också riktigt häftigt.
Luleå är inte först ut i det som kallas den gröna revolutionen i norra Sverige, men staden ser ut att bli störst. Volymerna ökar hela tiden. Just nu räknar kommunen med att investeringarna kopplade till industriprojekten är uppe i 70–100 miljarder.
– Vi ansågs som förlorare ett tag. Vi missade Northvolt, Hybrit, H2 Green Steel. Men sakta men säkert började det röra på sig och vi såg att Luleå kommer att få en stor roll, säger Robert Eriksson.
Talgas fabrik för batterikomponenter kan se ut så här.
Tunga industriprojekt har fallit på plats de senaste åren:
- Talga står i startgroparna att börja bygga sin fabrik för batterikomponenter på Hertsöfältet.
- LKAB ska anlägga den cirkulära industriparken Reemap på Svartön, där sällsynta jordartsmetaller och fosfor till mineralgödsel ska utvinnas ur gruvavfall.
- Spanska Fertiberia har fått markanvisning på Hertsöfältet. En fabrik för tillverkning av grönt konstgödsel och grön ammoniak ska byggas.
Bara i den trion räknar kommunen med 1200-1300 nya jobb fram till 2030.
En vision för Reemap, LKAB:s cirkulära industripark där gruvavfall ska förvandlas till sällsynta jordartsmetaller och fosfor till mineralgödsel.
Lägg till SSAB, som ställer om sin produktion till fossilfritt stål, och tyska Uniper, som planerar att anlägga en vätgashubb, kopplat till produktion av grönt fartygsbränsle.
Utåt ser det fortfarande ut som inget hänt, men i kulisserna pågår ett intensivt arbete. Robert Eriksson visar en lång lista från det senaste året: markanvisningar till LKAB, Fertiberia och mindre företag, avsiktsförklaringar med H2 Green Steel, SSAB och Uniper, en miljödom för schaktarbeten på Hertsöfältet och tillträde till del av LKAB:s nya mark.
Men också introduktionen av Luleå industriparks egen hemsida och Luleå industriparks utställning i kommunens tillfälliga informationslokal i Smedjan.
– Vi vill öka kommunikationen och informationen till Luleåborna. Viktigt med tanke på det vi står inför, säger Robert Eriksson.
Luleås utvecklingsboom står för dörren. "Åren 2027 och 2028 kan bli mest intensiva", säger Robert Eriksson.
Det är nämligen ett komplicerat pussel som kommunen sitter med, där en rad olika projekt krockar, där det krävs lösningar av elförsörjning och infrastruktur, där omfattande prövningar av miljötillstånd behöver ske parallellt och där allt sker i en kapplöpning mot tiden.
– Hamnen, kraften och järnvägen. Utan de tre parametrarna på plats så blir det inget, säger Robert Eriksson krasst.
Nya kraftledningar, vägar och järnvägar för transporter ska synkas med industribyggen och planering av industriområden. Vissa av projekten har inte ens nått fram till tillståndsprocessen, vilket innebär att kommunen tvingas jobba med antaganden och bedömningar i stället för fakta.
Lägg till planering av byggtrafik och behov av entreprenörsbostäder, tunga faktorer under uppbyggnadstiden.
Projektet Malmporten, som innebär att farlederna in till Luleå hamn ska fördjupas och breddas.
Luleå hamn ska muddras och byggas om under samma tid som många och stora transporter måste ske.
Några konkreta utmaningar:
- Malmporten-projektet.
Luleås hamn muddras och byggs ut fram till 2028 vilket påverkar sjötransporterna kraftigt.
– Under projekttiden kan en del gods behöva gå via Piteå eller andra hamnar, säger Robert Eriksson.
Vidare är LKAB:s markberedning på Svartön beroende av att projektet håller tiden. Muddermassorna ska användas till fyllning i vattnet för att skapa mer industrimark, och behövs även till förstärkning av befintlig mark.
- SSAB-området.
Samtidigt som SSAB måste upprätthålla produktionen ska nya anläggningar byggas. SSAB är vidare beroende av utökad kraftförsörjning, en avgörande parameter för bolagets omställning.
Så här kan SSAB:s nya stålverk se ut. Illustrationen finns i en bordsmodell i förminskad skala som Luleå kommun visat i den tillfälliga lokalen i Smedjan.
– Det blir trångt i området. Uddebovägen finns redan och järnvägen kommer in där. Samtidigt ska vi skapa infrastruktur och anläggningar för fungerande arbetsplatser. Lindab profil och Duroc rail är två företag som fått möjlighet att flytta till Hertsöfältet, säger Robert Eriksson.
I nästa steg kommer frågan vad som ska hända med de ytor där exempelvis koksverk och masugn finns i dag, anläggningar som blir överflödiga.
– Vi tror ju att det finns stora möjligheter för företag till symbioser med SSAB i framtiden.
Lösningar för järnvägen, bland annat Malmbanan och Norrbotniabanan, är viktiga.
- Norrbotniabanan.
När och var hänger fortfarande i luften. Robert Eriksson uppger att hans upplevelse är att trycket kring industriprojekten gjort att en lösning på dragningen kommit allt närmare.
– Passagen där järnvägen ska in på Svartön enligt det östra alternativet är tight. Vi undersöker också om det går att ansluta Norrbotniabanan till ny järnvägsterminal och att man därmed kan ta ut gods i södergående riktning, säger han.
Entreprenörsboenden är en del av Luleås pussel. Bilden är tagen i Kiruna.
- Entreprenörsbostäder.
Stora volymer krävs. Riktigt stora.
– Vi räknar med att mellan 5 000 och 10 000 gästarbetare som mest kommer befinna sig i Luleå och Boden samtidigt, säger Robert Eriksson.
Nya industrier ska ta plats på Hertsöfältet. Marken som Robert Eriksson tar sig fram över har förberetts för Talgas fabrik.
Kommunen undersöker möjligheterna att inledningsvis anlägga tillfälliga arbetarbostäder på mark som bereds för det nya bostadsområdet Hertsöheden.
– Det finns även mark i Kronandalen, från byggprojekt som inte kommit igång. Och kommunen har vissa fastigheter som inte är uthyrda. Men vi vill inte heller ha stora kluster eftersom det kan innebära en viss typ av problem. Det är utmanande.
Tung trafik kommer öka under byggnadsperioderna. Här Svartöleden, en av industrins pulsådrar i Luleå.
Vilka år tror ni att allting "peakar"?
– 2027 och 2028 kan bli mest intensiva. Blir alla projekt av så är det fantastiskt, men allting kommer inte hinna bli klart till 2030, det är jag ganska säker på.
Samtidigt som den pekas ut som världsledande har industriutvecklingen inte undgått kritik. Natur exploateras. Den tunga trafiken kommer öka. Och hur gröna är egentligen de nya industrierna?
Hertsövägen är en av de leder där de tunga transporterna befaras öka.
Närboende både runt Hertsön och i skärgården har vädrat sin oro på informationsträffar.
– Det är förståeligt att det finns tankar och synpunkter. Det handlar trots allt om miljöingrepp, även om man i slutändan skapar något som blir en vinst för miljön och klimatet.
I reaktioner på sociala medier och i direkt kontakt med Luleåbor i visningslokalen i centrum noterar Robert Eriksson kritik och farhågor inför utvecklingen.
– Kommer det verkligen att hända? Det är den vanligaste frågan vi fått. Jag tänker att Stålverk 80 fortfarande spökar hos många Luleåbor men i takt med att saker händer kommer den inställningen förändras. Det måste få ta tid.
Hertsöfältet är en av de platser där Luleås framtida utveckling kommer ta plats. Ingen kommun har fler projekt kopplat till de nya industrierna. "Vi sågs som förlorare ett tag", säger Robert Eriksson.