Hybritprojektet vill ha 4,9 miljarder i stöd från Energimyndigheten. Vi har tittat närmare på ansökan, där Hybrit lyfter fram olösta tekniska frågor och uppger att projektet inte blir verklighet utan stöd.
Hybrits ansökan på 4,9 miljarder är riktad till Energimyndighetens stödprogram Industriklivet, som är en del av EU:s åtgärder efter pandemin.
Den ordagranna formuleringen, som är på engelska, ingår i ett resonemang kring höga kostnader, prispress från Kina och förhållandevis billiga utsläppsrätter:
"In addition, the dissemination is contingent on the realisation of the H2-DR demonstration project, which will not happen without state aid or other public cofunding".
LKAB:s kommunikationsdirektör Niklas Johansson anser att uppgiften ska tolkas som att ett uteblivet stöd får konsekvenser för när Hybrits demoanläggning i Malmberget kan stå klar.
– Det kommer påverka framdriften av projektet. Det kokar ned i ekonomi, risktagande och vilket tempo vi kan hålla. Men att utvecklingen kommer, det är vi övertygade om.
Samtidigt är inte fem miljarder mer än den senaste kvartalsvinsten i LKAB eller SSAB?
– Det finns mycket annat att väga in. Om det landar i att enskilda bolag ska ta hela ekonomiska risken själv, så kan det sluta med att de säger "Vi lugnar oss nu, och hoppar in om tio år i stället när kostnaderna blivit lägre". Hur ser marknaden ut då? säger Niklas Johansson.
Inget tekniskt hot. De problem som lyfts fram i Hybrits ansökan ska tolkas som vilken ekonomi det går att få i projektet och hur det påverkar tempot i utvecklingen, anser Niklas Johansson, LKAB:s kommunikationsdirektör.
Ansökningarna om statsstöden har blivit en het politisk potatis, där regeringens samarbetsparti Sverigedemokraterna går i bräschen för kritiken och kräver att projektet ska analyseras noga.
– Även jag kan vara tveksam rent principiellt och anser att statsstöd primärt ska handla om att dela risk. Statsstöd stör marknaden. Men det gäller i en akademisk värld. Vi måste förhålla oss till verkligheten. Där ser vi att våra konkurrenter får statligt stöd. Bara i Europa finns redan tre exempel. I USA har de "inflation reduction act". Var ska investeringar och jobb hamna? Vi vill att de ska hamna här, i Sverige. Sen är jag övertygad om att omställningen måste snabbas på för klimatets skull, då behövs smörjmedel.
Av ansökan framgår även att tekniska frågor är olösta:
- Det finns inga leverantörer av teknik för vätgasproduktion på denna skala. Den teknologi som finns duger inte.
– Tekniken är inte undermålig utan grundproblemet är storleken på elektrolysörerna. De är byggda för mycket mindre enheter. Tillverkarna är fortfarande i början av industrialiseringen som handlar om att bygga större enheter och i större volymer, då blir elektrolysörerna billigare, säger Niklas Johansson.
Så här kan stålverket i norra Svartbyn se ut när det är färdigbyggt. Illustrationen är framtagen av H2 Green Steel, som liksom Hybrit sökt miljardstöd från Energimyndigheten.
Samtidigt har H2 Green Steel redan presenterat ett mångmiljardavtal med tyska Thyssenkrupp Nucera om byggande av en av världens största elektrolysörer i Norra Svartbyn.
H2 Green Steels ansökan till Industriklivet är på 3,8 miljarder. I den lyfter man fram stora miljömässiga vinster och påpekar att projektet är ett fullskaligt kommersiellt projekt.
– Det har hänt mycket på den här sidan de senaste åren. Thyssenkrupp är en aktör, det finns andra. Vi diskuterar med dem om att ta fram större enheter. Men när i tid, och hur mycket billigare, det vet vi inte, säger Niklas Johansson.
- Det finns olösta problem kring hur vätgasen ska förvärmas in till den metallurgiska processen i reduktionstornet.
– Det handlar om att öka energieffektiviteten. I vår pilotanläggning i Luleå värmer vi med el. Andra, som har högre klimatavtryck, värmer med naturgas. Det är inte ett tekniskt hot men det påverkar prisbilden. Utvecklingen är inte klar. Precis som i de andra frågorna handlar det i slutändan om vad det fossilfria stålet får kosta.
Vitåfors industriområde.
Sedan tidigare finns frågetecken för vattenförsörjningen i Vitåforsområdet, där ytterligare järnsvampverk ska byggas fram till början av 2030-talet. Lina älv räcker bara till demoanläggningen.
LKAB undersöker därför förutsättningarna att bygga en vätgasfabrik i Porjustrakten, nära Stora Lule älv. Tanken är att anläggningen ska förbindas med Vitåfors med en vätgaspipeline.
– Det är en av de lösningar vi utreder. Det kan finnas andra alternativ kopplat till möjligheterna att transportera vätgas i en pipeline.
När ett beslut om stöd kommer är oklart. Beredning pågår, är beskedet från Energimyndigheten.
För Hybrits vidkommande är det ingen ko på isen. LKAB lämnade nyligen in ansökan om miljötillstånd för hela verksamheten i Gällivare.
– Vi gör vissa förberedelser men det är en bit bort innan vi kan ha ett tillstånd och ett investeringsbeslut, säger Niklas Johansson.
Järnsvamp från Hybrits pilotanläggning i Luleå. Vätgasstålet pekas ut som hårdvaluta i framtiden.