Niklas Johansson, kommunikationsdirektör vid LKAB.
– Det stämmer inte. Det skulle vara bättre för oss att sälja malm till H2 Green Steel i Boden än till någon långt bort, säger Niklas Johansson, kommunikationsdirektör vid LKAB.
Otvivelaktigt är att H2GS, som förra veckan fick grönt ljus i mark- och miljödomstolen, räknat med att kunna köpa järnmalm av LKAB. Lika klart är att något avtal inte träffats, trots att H2GS planerar för produktionsstart redan i slutet av 2025.
– Ett avtal är inte nära förestående, säger Niklas Johansson.
Enligt uppgifter till Dagens Industri är relationen mellan parterna nu så dålig att H2GS, trots ett väsentligt högre klimatavtryck, allvarligt överväger att skriva avtal med malmleverantörer i andra världsdelar, där bolag i Kanada och Brasilien tidigare nämnts.
Vi har liknande uppgifter, att frustrationen växer inom H2GS och att bolaget anser att LKAB delvis använder argumentet om Malmbanans bristande kapacitet som ett svepskäl för att bolaget inte vill hjälpa en av SSAB:s konkurrenter. LKAB har som bekant starka ägarintressen i SSAB, som man också bedriver det gemensamma stålprojektet Hybrit med.
H2 Green Steel ska göra grönt stål i Boden och vill köpa malm av LKAB, men har ännu inte skrivit något avtal. Så här kan anläggningen se ut.
LKAB:s åsikt om att det saknas kapacitet i Malmbanan delas inte av Trafikverket. Myndigheten anser att det redan i dag finns plats för de tåg som H2 Green Steel behöver i sin inledande fas, det vill säga ett malmtåg tur och retur från Kiruna till Boden och sex tåg tur och retur mellan Luleå och Boden.
Även om det blir trångt så finns det plats, slår Trafikverket fast.
LKAB har en annan bild.
Om LKAB skriver ett avtal med H2 Green Steel är det malm från Kirunagruvan som gäller.
– Vi lever med Malmbanan varje dag. Erfarenhetsmässigt vet vi att det inte spelar någon roll att det finns plats i tidtabellen och att man har tåg bokade när man inte kan använda dem eftersom det ofta är stopp någonstans. Grejen är att hela banan är ett sammanhållet system, säger Niklas Johansson.
LKAB lyfter även farhågor kring att kapaciteten minskar ytterligare när järnvägen de närmaste åren ska rustas upp, samt att ytterligare kunder förutom H2 Green Steel knackar på dörren och vill in på Malmbanan.
Pellets från LKAB, en eftertraktad vara.
SSAB är LKAB:s största kund i dag. Malmbergsgruvan är integrerad i SSAB:s verksamhet.
– Vi kör i princip malmen rakt in masugnen. Det är klart att SSAB är en prioriterad kund, säger Johansson.
Men det är inte skälet till att LKAB inte vill teckna avtal om malmleveranser med H2 Green Steel. Det är i stället strikt kopplat till Malmbanans skick, uppger Niklas Johansson.
– Vi har redan sagt att vi är beredda att ta en risk och leverera till H2 Green Steel, som är en ny aktör med snabb tidsplan. Att vika visa volymer till dem från Kiruna. Men det kräver att det finns ett väl fungerande, robust system där H2 finns med. Vi har svårt att se att systemet håller innan det finns ett dubbelspår mellan Boden och Luleå. Risken är att ingen av alla aktörer på Malmbanan får det att fungera, med de volymer det handlar om. Men dubbelspår finns inte ens med i den nationella planen.
"Inte nära förestående", är beskedet från LKAB om ett eventuellt avtal med H2 Green Steel.
Niklas Johansson fortsätter:
– Vi är även villiga att titta på om det finns andra lösningar. Vägar runt problemet. Exempelvis om vissa transporter kan tas via Piteå hamn. Men det vet vi inget om ännu.
H2 Green Steel vill varken kommentera spekulationerna om att relationen till LKAB är ansträngd eller att ett avtal med LKAB påverkas av konkurrensen med SSAB.
Karin Hallstan, presschef vid H2 Green Steel.
"Än så länge har vi inte gått ut med vem eller vilka som blir vår malmleverantör. Vi har en dialog med flera parter, men har varit tydliga med att det inte bara vore det bästa för regionen, Sverige och planeten utan också för jobben i Sverige och svenska skattebetalare om vi hade en svensk malmleverantör”, skriver H2GS presschef Karin Hallstan i ett uttalande.
Magnus Ericsson, adjungerad professor vid Luleå tekniska universitet och en av Sveriges ledande råvaruexperter, anser att turerna kring Malmbanan, LKAB och H2GS borde vara en ickefråga.
Magnus Ericsson, adjungerad professor vid Luleå tekniska universitet.
– Jag vet ingenting om vilka strategiska, interna resonemang som förs i LKAB och H2 Green Steel, eller hur deras relation ser ut. Men det finns ännu fler aktörer som är på ingång och det är fullständigt självklart att det behövs mer kapacitet på Malmbanan. Malmtransporterna är oerhört viktiga för Trafikverket och för nationen Sverige hur man än vrider och vänder på saken. Om inte staten och regeringen lyckas ta de beslut som krävs i rätt tid så är det bara för dåligt, säger han.