Peter Larsson har blivit en konstant i de norra länen sedan han blev regeringens samordnare för samhällsomvandligen. Nu har hans uppdrag förnyats och fokus blir nu människor och bostäder.
Ny höst och nytt uppdrag för regeringens utredare Peter Larsson. Inriktningen nu är bostäder och människor, med Larssons egna ord. Han ska "främja ett hållbart samhällsbyggande som tar hänsyn till de som idag bor och verkar i de berörda kommunerna". Förutom målsättningen att vända flyttströmmarna från söder till norr, vilket vi ska återkomma till senare i artikeln så handlar det alltså om att bygga "hållbara" samhällen.
Ett begrepp som är milt sagt svårt att greppa.
Där inryms allt från social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet till byggnadstekniker och materialval. Men det blir också tydligt att Peter Larsson just nu arbetar med ett brett perspektiv. I synnerhet när det kommer till byggandet av bostäder.
– Just nu finns inga huvudspår i hur bostadsbyggandet ska påskyndas och upprätthållas. Vi måste pröva allt. Vi öppnar alla gamla arkivskåp och tittar på hur man tänkt tidigare. Det är inte första gången vi upplever uppgångar och nedgångar, säger Larsson.
Den som följt tidningsrubrikerna under vår och sommar har märkt att det just nu går knackigt för byggföretag i Sverige och en färsk rapport från Dun & Bradstreet (tidigare Bisnode) pekar ut att 1200-1400 byggföretag i Sverige riskerar konkurs de närmsta 12 månaderna. HSB i Luleå återlämnade en markanvisning för Kronandalen och Serneke lägger ner sina kontor i Luleå och Umeå.
– Jag är jätteorolig, men jag försöker att uppmuntra till att resonera kring det. Det är en faktisk situation och frågan är hur man kan möta den på ett sådant sätt att den leder till att bostadsproduktionen vidmakthålls.
Skulle bostadsbyggandet stanna av i så kallade expansionskommuner som Skellefteå, Luleå, Gällivare, Kiruna och Boden kan det få förödande konsekvenser menar Larsson.
– De här allmänna tendenserna har vi sett förut och i de här expansionskommunerna är de väldigt mycket farligare. Då kan du permanenta en utveckling som är socialt ohållbar exempelvis med tillfälliga boenden som vi delvis sett i Kiruna, säger Larsson och fortsätter:
– Den här nedgången kan radera ut många värden och återstartskostnaden när de vänder uppåt igen blir väldigt hög. Här har de som pratar om behovet av överbryggning rätt. Svårigheten är att hitta en modell för överbryggning som fungerar.
En bild från Kronandalen 2018 - och en från 2022. Det har hänt en hel del i området på dessa år. Men nyligen så återlämnade HSB ett markanvisningsavtal för området.
När han intervjuades i DN i somras så nämnde Peter Larsson statligt stöd som ett alternativ, men han säger att det bara är en sten att vända på.
– Min utgångspunkt, och här är direktiven väldigt tydliga, är att föreslå statliga insatser. Det står inte vad de ska vara och det är lite spännande med tanke på den nuvarande regeringen. Men min utmaning är att ställa frågan: Går det att hitta en regional avgränsning som kan vara relevant?
Alltså riktade statliga insatser till de berörda kommunerna i regionen - med en gemensam strategi oavsett om det är Skellefteå eller Luleå. För att bygga hållbara samhällen och inte permanenta barackläger.
– I detta kan man säga att bostäder är totalnyckeln. Sen kan vi säga att industrietableringarna som är gjorda eller görs nu har plöjt ner så mycket pengar att de försvinner ju inte. Man ser ju också expansionsplaner även i de nya etableringarna, säger Peter Larsson.
Han menar att hänger inte bostadsbyggandet med så kommer industriföretagen genom sin rationalitet hitta andra sätt att bemanna anläggningarna.
– Och då kanske man gör det på ett sätt som inte gagnar hela samhället.
Om det är krass klarsynthet eller ödmjukhet får vara osagt men Peter Larsson utbrister att "de flesta kloka tankar är redan tänkta".
– Det är lite det jag menar med att vi tittar i alla arkiv, där finns svaren sen handlar det om paketering. Titta på ståltillverkningen. Visst du byter från kol till vätgas och det är ett stort steg. Men samtidigt är själva processtegen för hur du gör det redan uppfunnet, det handlar bara om att sätta ihop det på ett annat sätt.
Under hösten börjar de första byggnaderna på H2 Green Steels stålverk i Boden att resas. I samband med det kommer tillfälliga entreprenörsbostäder att byggas i brist på mer permanenta lösningar.
Men all typ av rotade i arkiven är inte av godo eller ens relevanta. I vissa sammanhang lyfts Miljonprogrammet (1965-1975) som ett exempel på en framgångsrik väg till bostadsbyggande i pressade situationer. Men Peter Larsson menar att det bara finns en relevant faktor att jämföra med Miljonprogrammet idag.
– Den reformen är inte i något avseende aktuell utom en parallell: Att när man väl bestämmer sig för något så går det faktiskt att göra saker. Sen upphör likheterna med dagens läge.
Även om Peter Larsson är djupt oroad av läget i byggbranschen så präglas hans förhållningssätt av en optimism. Hans förutsägelse att de nordligaste länen behöver öka befolkningen med 100 000 personer riskerar att bli en sån siffra som hånas av eftervärlden. Larsson är dock tydlig att det inte ska ske över en natt utan genom en stadig tillväxt över tid.
Att locka 100 000 invånare till Norrbotten och Västerbotten låter som en utopi. Har du ett omöjligt uppdrag?
– Nej inte alls. Det är ju det vi sagt nu när befolkningskurvan brutits att nu har något kommit i rullning.
Peter Larsson tänker på Skellefteå där 911 personer noterades för flytt till kommunen under första halvåret 2023. Därmed kan rekordet från 1994 vara på väg att slås. Utav dessa var 513 personer inflyttade från utlandet. Även i Norrbotten märks en positiv inflyttning från utlandet för första halvåret 2023, 182 personer till Boden, 57 till Gällivare, 63 till Kiruna och 182 till Luleå.
– Tittar vi tillbaka om 10-15 år så är det här ketchupeffekten började. Men kommer inte ske av bara farten, säger Peter Larsson.
Nära Baldergymnasiet i Skellefteå har nya flerbostadshus byggts.
Han lyfter Region Norrbottens satsning där livsstilsmigration marknadsförs som en väg till ytterligare ökad inflyttning.
– Den når en kategori människor som är trött på stora folksamlingar, tät bebyggelse och trängsel. Där ligger en betydande potential och den kan nå långt fler än man tänker idag, säger Peter Larsson.
Men att locka frilufts- och naturmänniskor norröver kan inte vara enda spåret till 100 000 nya människor.
– Det kommer behövas en kombination av kanaler, men man brukar säga att när det väl tagit ordentlig fart så kommer också de mindre lättrörliga i Sverige, och det är många som är det idag, att börja röra på sig.