Det konstaterar samverkansprojektet Tree Power, som har undersökt förutsättningarna för storskalig produktion i Norrbotten, och tagit fram ett tänkbart affärskoncept.
På onsdagen presenterades slutrapporten i Luleå.
– Vi ser en stor potential. Globalt förväntar man sig en femdubbling av flygresandet fram till år 2050. Nyckeln till detta är att ställa om till hållbart flygbränsle, säger Helena Holmgren, projektledare vid Luleå Business Region, som tillsammans med Fredrik Granberg, project manager vid Luleå tekniska universitet, och Ulf Westerberg, innovationsledare vid Piteå Science Park, utgjort ledningsgruppen.
Det handlar om att tillverka bioflygbränsle av förnybar el och restprodukter från skogsindustrin, exempelvis bark, flis, svartlut.
Fem faktorer har noga kartlagts: råvara, teknologi, energi, lokalisering och marknad. Tekniken är beprövad, och marknaden finns, även om den erbjuder utmaningar och osäkerhetsfaktorer. Bland annat i hur man på EU-nivå ser på skogindustrin, hur reduktionsplikten utvecklas och att biobränslet blir betydligt dyrare än fossilt bränsle.
När det gäller det skogliga avfallet, så används det mesta redan i dag. Men genom att ta tillvara på toppar och grenar, som vanligtvis lämnas kvar, kan man frigöra stora volymer.
– Det behövs 160 000 ton biomassa per år och det har vi räknat med att vi kan få lös, säger Ulf Westerberg.
Även om konkurrensen om den förnyelsebara elen hårdnar bedöms tillgången som god.
Tree Power har tittat på tolv olika lokaliseringar. Viktiga förutsättningar har varit tillgång till råvara, energi och mark, infrastruktur och att bygghöjder på 35–40 meter tillåts.
Två förslag lyfts fram:
- En anläggning som integreras på Billeruds industriområde i Karlsborg, Kalix.
- En anläggning som byggs fristående på Piteå kommuns industrimark på Haraholmen.
– Det finns givetvis fördelar med en etablering på befintlig anläggning, med närhet till produktionen. Men det finns också fördelar med att etablera sig på en plats där man inte är beroende av annan verksamhet, säger Helena Holmgren.
– En anläggning kan innebära ett hundratal jobb plus sidoverksamheter, tror Fredrik Granberg.
Investeringen beräknas till 2,5–4 miljarder. Intressenter kan vara konsortium som bildas av aktörer i branschen, exempelvis skogsföretag, teknikföretag och energiföretag.
– Det finns intresse, det vet vi. Men ingen har tagit ledartröjan ännu, säger Granberg.
Just den biten är avgörande, menar Sparbanken Nords vd Gunnar Eiekeland, vars företag ingår i projektets finansiärer.
– Projektet är intressant och man har gjort ett bra jobb. Nu behövs en gladiator som ställer sig på arenan och säger: "jag kör". Då kommer finansieringsfrågor att lösa sig också, säger Eikeland.
I presentationen ingick även en dragning från Nationella bioekonomiutredningen om vilka styrmedel som finns och hur man trycker utvecklingen mot hållbarare flygbränslen, samt information om projektet Skyfuel H2, en anläggning för bioflygbränsle som planeras i Sollefteå.
Piteås kommunalråd Patric Lundström (S) fanns på plats och noterade att Piteå inom spektrat redan har företaget Sunpine, som tillverkar talldiesel.
– Det här är givetvis jätteintressant för oss. Den markyta vi har i Haraholmen skulle passa perfekt.
Piteå som ett centrum för biobränsle?
– Inte alls dumt.